Aftonbladet – 9 juni 1866, sida 2

ningar, än genom öfningarnes utförande inom Idistrikterna, under en längre tidsföljd, men -Imed mellandagar? Meningarne härom hafva i Schweiz varit olika. Instruktörerna hafva, åtminstone i IZirieh, gifvit företräde åt den sednare bildningen. De föredraga alltså att öfva sina rekryter 15 helfva dagar under 9 veckor, framför att öfva dem 9 dagar eller ännu flera i garnison. I förra fallet har soldaten nemligen mera tid att smälta hvad han lärt och tänka öfver de gifna föreskrifterna; i i sednare fallet gifves honom så mycket till lifs på en gång, att mången deraf förvirras. I förra fallet torde äfven mången använda sin mellantid till någon öfoing på egen hand. Derom lära ala schweiziska militärer vara eniga, att första årets öfning, utan gevär, alltid bör vara lokal, d. v. 8. inom de militärdistrikter, omfattande 20,000 å 30,000 linvånare, hvari kantonerna äro indelade. I Flera, och särskildt instruktörerna, som hafva den största erfarenheten, vilja äfven hafva andra årets öfning inom distrikterna, för att Itill kantonalstaden förlägga först det tredje årets militärskola, eler repetitionskursen, såsom förhållandet för närvarande är för infanteriet i kantonen Ziärich, ehuru en ny lag i detta fall är föreslagen, som förordar förläggandet af andra årets öfning till kantonalstaden. Men, invänder man, öfningen i garnisonstjensten och kasernlifvet? Man anser den ej vigtigare, än att den skall kunna tillräckligt vinnas under repetitionskurserna. pen nimbus, hvarmed åtskilliga män af yrket söka omgifva garnisonstjensten, såsom anlgelägen för ?militär anda? m. m., kan naturligtvis ej erkännas i ett land, der man licke känner skilnaden mellan en god med. borgerlig och en god militärisk anda, utan lär benägen att antaga det den sednare icke är god, när den strider mot den förra. I öfrigt har det varit svårt att utrösa hvad som egentligen menas med ?g i janda?. Preussiska armåns olficerare anse sitt militärväsen företrädesvis representera denna anda, men den är likväl något som på samma gång förbanncas af alla de underordnade, hvilka dock utgöra det stora flertalet af dessa repr-sentanter. I cen preussiska garnisonen ligger ?andan? uti tvenne hufvudmomenter: blind lydnad och vördnad för den adliga officersgraden samt strafflöshet för okyone när det rör ?civile?. (Det är alltså en ganska dålig anda, som detta garnisonslif utbildat ända till den grad att det nu, med sin spets uti hr v. Bismarck, blifvit både konungamakt, representation och folk öfverväldig.) Detta mäste vara främmande för det fria Schweiz, der hvarje man anser sträng pligtuppfyllelse i tjensten vara något annat än hundeller slaflydnad. Den svagaste delen af schweiziska armåns vapen är kavalleriet, hvilket icke heller är beräknadt för annat ändamål än or donnanstjenst, transportbevakning m. m. Hvarje man måste här hålla sig egen häst, och det är ej gifvet att de, som dertiil hafva räd, hafva på samma gång lust att blifva kavallerister. Truppen rekryteras mest ur den förmögnare jordbrukareklassen. Kan wan alltså med temlig visshet antaga, att den schweiziska armåön, i fråga om manskapets duglighet och öfning, fullt menter, såsom sjelfförtroende och initiativ, öfverträffande mera exercerade trupper — så återstår dock den vigtiga frågan om be fälet. Den som noga betraktar de knrser, hvilka en schweizisk officer har att genomgå, skall finna att de icke äro så små samt att rätt mycket kan inläras på denna tid af en man med intelligens och håg (och några andra officersaspiranter blifva i Schweiz ej antagna till ofiicerare), derest man vid undervisningen håller sig strängt till saken och ej upptager tiden med vare sig ofruktbara teoretiska studier, som snart glömmas, eller praktiska öfningar, som höra till militärisk ?Zopf4, men gälla föga eller intet för krigstjenst. Det schweiziska artilleriets officerare äro kända att föra sina batterier superbt — likasom ock att rikta och låta rikta kanonerna väl — och infanteriets bataljoner ledas, enligt en framstående militärs omdöme, med all den säkerhet och precision, som är behöflig, då man ej afser en paradexercis, hvars vackra avblick ofta torde vara köpt på krigsduglighetens bekostnad. I generalstaben har schweiziska armen framstående militärer, hvaraf flera gjort främmande krigstjenst. Det finnes ock många officerare i denna stab, som med synnerlig flit idka militära studier — det är förmögna är några sådana amatörer, som utgifva Schweiz aktade militärtidning. 1 sitt ganska betydliga antal af instruktörer eger Schweiz utomdess en kår af militärer af facket. Här möta emellertid flera betänkligheter. ifver bedrifver sina förrättningar — och i Schweiz lärer man allmänt vara mycket flitig — kommer alltför oberedd till de ärliga mötena. Det är honom ej behagligt aft under mellantiden studera reglementena, hvaraf borde uppstå osäkerhet. Men saken går likväl och går bra. Ja, det är det förunderliga! ?Men hvad skall då mannen göra, anmärkte en hög militär mot denna invändning — hvad skall han göra, då hau kan allt hvad som förekommer och behöfver förekomma? Det är ej här, såsom hos eder, att man måste hitta på en mängd onyttiga göromål, för att sysselsätta manskap och befäl. Vi söka blott det rent militära ändamålet.? Det var mera känslan än förståndet, som kunde invända något häremot. Och ändock synes det mig, att i spetsen för armåebefälet borde finnas en officerskår, som kunde odeladt egna sig åt sitt rke. 7 Men hvar finnes en officerskår, som verkligen gör detta, äfven då den dertill eger tillräckligt af tid? Studerar man något inom den preussiska officerskåren? frågade jag en man af denna kår, eom ifrigt förfäktade dess företräden. — Bah, icke en af 1007. Han sade icke hvad de gjorde, men jag befarar att lika mycken tid, som den schweiziske officern använder på sin borgerliga förkofran, användes af den preussiske till ett sysslolöst och liderligt lefverne. Att emellertid brister måste finnas äfven hos den förre, synes mig ligga i tingens nödvändighet; men man bör, om man vill vara opartisk, jemföra denna officerskårs bildning och anda icke med idealer, utan med verkliga förhållanden. Någon mera aktningsvärd kår än den svenska indelta officerskåren torde Jet vara svårt att finna. Men ligger ej denna dess aktningsvärdhet just i dess borgerlighet? Ur militärisk synpunkt, befarar jag att ett rätt stort antal af våra hederliga kaptener skulle nödgas träda tillbaka för den yngre och raskare schweiziske milis-officern. Jag tror icke heller att de förra, mellan mötena, studera mera kriocvatenakan än de cednara Åt är på samma gång en civil4 och der man motsvarar sitt ändamål, i vissa vigtiga momän, som blifvit mihtärer af böjelse. Detl Den borgerlige mannen, som med flit och MS te bett ot of AN ee a Fr rd 0 I BM Fr -