Aftonbladet – 9 juni 1866, sida 2

För samma summa, som Hannover underhåller en armå af 10,000 man, håller Schweiz en aktiv, slagfärdig arm af öfver 80,000 man. Att detta ej är ett tomt pästående, framgick under Sonderbunds-kriget är 1847, då 13!2 Edsförbundskantoner inom några veckor bragte i fält 9S,861 man med 172 kanoner och Sonderbundets 39,580 man med 74 kanoner, tillsammans 138,441 man med 246 kanoner. Belgien, med ungefär dubbelt så stor befolkning som Schweiz, underhåller till en årlig kostnad af 40 millioner franes en arme om 80,000 man, som kan höjas till 100,000. — Schweiz hela försvarsväsen kostar, såsom förut är faktiskt styrkt, omkring 7 millioner! Det är ju alldeles gilvet, att när denna betydliga skilnad i kostnader kommer landets näringar till del, så skall deraf landets. välmåga ökas, och att denna innebär en stor kraft, böra de i första rummet fatta, som ofta äberopa Fredrik II:s ord, att för krigföriog fordras i första, andra och tredje rummet: ?penningar?. En utarmad stat, med en stor armå, liknar en försvagad man i en tung rustning. Han bär den måhända för ett ögonblick, men dignar snart under bördans tyngd. Bättre en kraftig man, äfven med ett svagare vapen.