Aftonbladet – 7 juni 1866, sida 3

segrat alla invändningar, och slutligen undvikit alt ens nämna ordet Venetien. Men i österrikiska kabinettets efter flera dagars -I dröjsmål afgifna svar på inbjudningen uppI ställdes nya förbehåll af den beskaffenhet, latt man ansåg sig tvungen attförst rådgöra derom. Dessa förbehåll lära enligt WienerI Abendpost bestått deri att det icke finge bli .I fråga om någon områdestillökning eller maktutvidgning för någondera af de inbjudna I makterna. Detta mäste naturligtvis på förI hand göra konferensen omöjlig, ty förvärfI vandet af Venetien vore ju alltid en områ åestillökning för Italien och lika litet kan Preussen afstå från hvarje maktutvidgning, Idå en sådan ligger redan i förvärfvandet af I Kiels hamn. — Då medlande makterna hafva J också förklarat konferensen under sådana förhållanden omöjlig. Man söker efter en förklaring till den obändiga krigslust som visat sig i österrikiIska kabinettets sednaste yttranden, sedan det Iredan lånat konferensplanen ett villigt öra, och man har trott sig finna den i misslycI kandet af ett försök att vinna franska reI geringen för uppkastandet af en ?schlesisk fråga? jemte den venetianska, hvarom furst Metternich förut lär gifvit någon förhoppning. Men då man på allvar ryckte fram med denna plan i Paris, stötte man på afgjordt motstånd. Kronan på verket var dock utan tvifvel Österrikes förut omnämnda förklaring vid förbundsdagen och tillkännagifvandet af dess beslut att iakalla holsteinska ständerna. Nämnde förklaring var full af bittra beskyllningar mot Preussen, och framhöll att Österrike gått så långt i eftergifter för Preussen, som dess värdighet och förbundsrätten kunde medgifva. Preussen har deremot uppställt oberättigade anspråk och visat sig allt mera böjdt att genomdrifva dem med våld. Likasom det efter freden i Wien hotade med jatt tvinga förbundstrupperna att utrymma Holstein, hår det äfven i sitt förhållande till Österrike behandlat frågan om hertigdömena såsom en maktfråga och tillitat understöd af kejsarrikets yttre fiender. Redan i Gastein framträdde detta sträfvande tydligt, och det förnyades då Österrike icke ville styra Holstein efter annexionspolitikens fordringar. Österrike fordrar deremot att sehleswig-bolsteinska frågan icke skall lösas genom maktspråk, utan i öfverensstämmelse med förbundets och landets rätt. Då nu underhantlingarne med Preussen i detta afseende visat sig fruktlösa, hänskjuter kej: serliga regeringen alla framtida åtgärder till förbundets afgörande och förklarar sig villigt att efterkomma och utföra dess beslut. Hvad som mest af allt retat Preussen är dock beslutet om holsteinska ständernas inkallande. Berlinerkabinettet gaf också sitt sändebud i Wien befällning att af kejserliga : regeringen kategoriskt fordra återkallande af nämnde beslut. Men långt ifrån att ändra beslut, skyndade man att tillställa ståthållaren i Holstein hr v. Gablentz fullmakt att genast inkalla ständerna, hvilka som bekant sammanträda redan den 11 dennes i Iizehoe. Församlin3en består för närvarande af 5 andlige, 16 deputerade för mindre jordegare, 2 större jordegare, 11 deputerade för städerna, samtliga augustenburgiskt sinnade, samt 3 med-! lemmar af ridderskapet, 6 stora jordegare, 2 deputerade för städer, hvilka hylla den preussiska annexionspolitiken, och slutligen 1 ridderskapsmedlem af tvifvelaktiga åsigter . (Rewentlow-Wittenbeig); således inalles 34 augustenburgiskt och 11 preussiskt sinnade ledamöter. Preussiska finansministern Bodelschwing l: har blifvit efterträdd af frih. von der Heydt. Om man erinrar sig den ställning hr vonl! Heydt intog vid sista landtdagen i spetsen för den konservativa fraktionen inom andra : kammaren, så är deraf tydligt att detta ombyte icke innebär något symptom till om-!j byte af system. ; I Berlin finnas för närvarande icke min! dre än 3545 soldathustrur, som staden må-lste underhålla, sedan deras män blifvit utkommenderade i fält. Denna utgift uppgår ; till 11,250 rdr i veckan. Skulle kriget räcka ett år, så skulle staden Berlin endast för detta ändamål få betala omkring 625,000. rdr. ITALIEN. Efter hvad det förljudes, stall till följd af den starka hettan febersmitta redan ha utbrutit inom den italienska armån, och . man fruktar att den skall utveckla sig till tyfus. Röfvarband, hvilka framträngt ända till Tivoli och Frascati, hade bemäktigat sig borgmästaren i Terracina jemte dennes son; men invånarne, som på eget bevåg gripit till vapen, ha redan befriat fångarne. SYD-AMERBIKA. : Från Rio Janeiro skrifves den 9 Maj: De sednaste underrättelserna från krigsskå-. deplatsen vid Parana uppväcka här så mycketstörre jubel, som segrarne blifvit vunna l: endast och allenast af brasilianska trupper. På morgonen den 10 April afslogo de 9001 brasilianare, som höllo ön midtemot Fort Itapiru besatt, ett angrepp af 1200 paraguiter med stor förlust på fiendens sida. Under det att endast 150 man dödades eller sårades på den brasilianska sidan, skola endast 200 man af pareguiterne hafva undkommit till den andra stranden. Den 16 April gingo 10,000 brasilianare under general Osorio öfver Paranafloden, tillbakadrefvo paraguitiska ströfkårer och afslogo följande morgon ett angrepp af 3000 paraguiter. Sedan argentinska och uruguitiska trupper för