Aftonbladet – 7 juni 1866, sida 3

dock naturen ut sin rätt och hon harmades nästan öfver hans blindhet. Emellertid var han nu alldeles förändrad; någonting bade inträffat just vid samma tid, som Cyntias förlofning, som gjort honom ytterst skarpsynt hvad hans hustrus fel och svagheter angick, och han hade i sitt sätt att vara blifvit kärf och sarkastisk, ej blott mot henne, utan äfven mot Cyntia och någon gång, eburu ytterst sällan, till och med mot Molly. Han var ej den man som gaf sin vrede luft i häftiga utbrott; de skulle hafva gjort honom godt, äfven om han derigenom i sina egna ögon nedsatt sin karakter, ty de skulle hafva medfört en viss lättnad; men i stället blef han hård och ibland till och med bitter. Molly fick nu lära sig att sakna den blindhet för sin hustrus fel, hvari hennes far framlefvat de första åren af sitt äktenskap. Emellertid förekommoinga egentliga afbrott i busfreden. Mr Gibson undvek alla samtal eller tvister med sin hustru genom att afklippa dem med en skarp sarkasm, eller lemna rummet. Visserligen hade mrs Gibson, ex egendomlig kattlik natur, som tyckte om ett behagligt lugn och stillhet i allmänhet, hvarföre. också hennes eget lynne var temligen jemnt och godt; hon förstod dessutom icke alltid en sarkasm; den oroade henne kanske, men då hon ej med lätthet utfonn meningen, och tyckte att hela saken ej var angenäm att tänka å, försökte hon glömma alltsammans så ort som möjligt. Men oaktadt allt detta märkte hon dock att hon på något sätt råkat i onåd hos sin man. Hon liknade Cyntia i så fall att hon gerna ville vara omtyckt, och derföre sträfvade hon efter att återvinna den aktning hon ej förstod att hon för alltid förlorat. Molly tog stundom, i sitt bjertas djup, sin stylmoders farit hon visste att hon sjelf aldrig skulle unnat så tålmodigt bära sin fars hårda ord; de skulle gripit henne så att hon antingen fordrat en förklaring och undersökt det onda i sin rot, eller ock fallit i den djupaste förtviflan. Men i stället brukade