Aftonbladet – 7 juni 1866, sida 3

mindre än på de flesta andra ställen funn att den byråkratiska slentrianen, som så lä inroter sig i statens verk, fått lägga si hindrande i vägen för nödiga reformers ge nomförande, oaktadt här, kanske mer än de flesta andra fall, hvarje den minsta för ändring medför rubbningar som genomg en god del af hela organisationen. Post styrelsens nyligen offentliggjorda till slute af 1864 gående berättelse om postverket förvaltning, för hvilken vi torde vid tillföll komma att lemna en redogörelse, erbjude i detta afseende intressanta upplysningar Emellertid återstår äfven med afseende pi postverket åtskilligt att önska. Isynnerhe är detta fallet med paketposttaxan, öfve hvilken vi hört trafikerande mycket beklag: sig. Det bör villigt erkännas, atträtt myc ket blifvit gjordt för utvecklingen af paket postbefordringen, så att då ännu 1858 till fälle till paketulvexling erbjöds blott vid 2 postanstalter, uppgick deras antal vid slutet a 1864 till 116; ren åtskilliga abnormitete; med afseende å taxan qvarstå, hvilka försvåre begagnandet af detta vigtiga befordringsme del. Vi tillåta oss icke något omdöme or den gällande paketposttaxan i allmänhet och med hänseende till sådana linier der po sterna befodras med diligensen ellervanlig skjuts; men ätminstone synes för de linier, å hvilka jernvägskommunikation förefinnes, en modifikation i nuvarande portosatser böra medgifvas. Såsom bevis härpå torde knappast behöfva anlöras något annat, än ati paketer från utlandet. hit till staden anlända från ganska aflägsna orter, draga et vida högre inländskt porto än det utländska, som för samma sändning blifvit betaldt. Vi ha varit i tillfälle se flera exempel på ett sådant förhållande, men inskränka oss att nu påpeka ett enda. Ett paket, vägande !4 skålp., och kommande från en ort i Sachsen, kostade i utländskt porto 99 öre, men i ioländskt porto 1 rår 40 öre, hvarjemte det medföljande avisbrefvet särskildt taxerades med 12 öre, således tillsammans 1 rdr 52 öre, under det sändningen från inlemningsorten till svenska gränsen icke drog större kostnad än 99 öre. Orimligheten af det inländska portots belopp faller äpnu mer i ögoven om man jiakttager, att samma paket, om det befordrats från Malmö till Stochholm med brefposten, som väl borde vara dyraste försändningssättet, icke skulle ha kostat merän 96 öre. Detsynes vara lika mycket ur trafikens som postverkets synpunkt önskvärdt, att dessa missförhållanden undanrödjas, medan man eljest tvingar trafikanter, som oftare skulle vilja anlita paketposten för sändningar till och från utlandet, att anskaffa kommissionärer i sränsorterna, till och från hvilka paketer kunna sändas på ångbåtar eiler jernvägar såsom Vanligt fraktgods. — Penningstäöllningen i England. I Economist för den 2 Juni läses: PenningmarknaJen her under den förflutna veckan varit. mera tillfredsställande än vi vågade hoppas vår förra berättelse. Vi sade då att för;roendet småningom tillväxte, och nu, trotts sanska ogynnsamma företeelser, skall hvar och en erkänna attvihade rätt. Ehuru onslagens bankrapport var mindre tillfredsstälande med hänsyn till reserven af bankno jer än för åtta dagar sedan och metallförrådet är nästan oförändradt, kunna vi dock med visshet säga, att Lombardstreet? är mycket lugnare red fast hållning och det vid händelser för ögonen, som för en eller ett par veckor sedan skulle hafva framkallat len vildaste uppständelse. Vi hänsyfta naturligtvis till den utomordentliga händelsen Consolidated banks fall, ett fell af icke ringa betydelse, då dess löpande deposita och andra konti uppgingo till ett belopp af icke mindre än 3,037,435 och dess accepter till 780,563 . Men har i City sagt, och detta nästan utan öfverdrift, att en del af direkörerna i Consolidated bank, i anfall af temporärt vansinne, begingo ett kommersielt sjelfmord förliden söndag, då de vidtogo en så genomgripande åtgärd utan att rädfråga sina kolleger. Att denna händelse och detta förfarande icke haft svårare följder, är ett märkligt bevis på den betydliga förbättring kom föreiggått under loppet af 14 dagar, vi kunna gerna säga blott en vecka. Det fivnes för närvarande en alldeles ny omstängGighet, som är egnad att återställa örtroendet i penningaffärerna. De första verkvoingarne af ett lands misskredit är, såom vi ofta tillförne yttrat, att icke ens en orimligt hög ränta kan locka främmande capitalister att sända sina penningar dit, ty le frukta att hög ränta icke alltid är förenad med full säkerhet; häraf kom sannolikt också den obetydliga utströmving af ädel meall, som egde rum vid en räntefot af 10 4. Den höga räntan lockade inga lånegifvare ill England och hindrade icke ens dem som rade penningar des att förflytta dessa till en äkrare marknad. Men efter denna första gynnsamma verkan kommer en annan mera illfredsställande och bvilken nu börjat att söra sig gällande. Detta är helt enkelt den omständigheten, att man i utlandet föredraser att sända oss ädla metaller för våra ordringar, framför vexlar på härvarande vandelshus eller finansinrättningar, om hvars tällning man ej är fullkomligt säker. En emittent anser det icke löna mödan att riskera en retournerad vexel, för den lilla ler måhända icke obetydliga skilnaden ellan silfvervä det och vexelkursen. Häraf öljer att stora summor i rena kontanter unna väntas från Amerika och äfven från undra länder, så att vi rätt snart kunna woppas på tillväxt i såväl metallförråd som oservfand.