Aftonbladet – 7 juni 1866, sida 3

bara gamla historier sedan Asheombe-tiden. Penningbrist är upphofvet till alltsammans — penningbrist och den afskyvärda fattigdomen — men låt oss tala om något annat! Eller ändå bättre — jag skall sluta mitt bref till Roger, eljest kommer det för sent. Åh, har du ej redan afsändt det. Ack, jag borde ha påmint dig derom! Såg du ej i tidningarne annonsen att bref till utlandet hädanefter skola inlemnas på morgonen i stället för på aftonen? Det var bra ledsamt!t Ja det var så, men det kan icke hjelpas. Vi få hoppas att det blir så mycket mera välkommet, när det kommer. Jag har en vida värre tyngd på sinnet, så länge din for är så här missnöjd med mig. Jag höll så mycket af hooom och nu skrämmer han alldeles bort mig. Ser du, MollyX, fortfor hon halft gråtande, jag har aldrig förr varit tillsammans med personer af så stränga grundsatser, och jag vet ej huru jag skall uppföra mig rätt.ft Men du måste lära dig nu, sade Molly mildt, ty du skall få se att Roger är lika så sträng i det fallet.4 Ah, men ser du, han älskar mig! sade Cyntia med ett leende och en intagande min af medvetande om sin makt. Molly vände bort hufvudet och sade ingenting; det var ej värdt att bestrida sanningen af detta; det var bäst att blott försöka ej tävka derpå, ej känna huru bittert det var, ej känna att hon också, stackars barn, hade en tyngd på sinnet, hvars orsaker hon. ej vågade undersöka. Hela denna långa vinter hade det förefallit henne som om solen beständigt dolde sig i moln och aldrig mera skulle kunra lysa klart för henne. Hon visste ej hvad det var som gjorde allt så mörkt omkring henne; blott en sak märkte hon tydligt, huru hon än sträfvade att icke se de, bennes far var icke längre nöjd med den hustru han valt. Molly hade i Jång tid örundrat sig öfver hans synbara belåtenhet; stundom hade hon varit uppoffrande nog att glädja sig deröfver, men vida oftare tog