Aftonbladet – 6 juni 1866, sida 3

nödvändighet och vid den tanken att krigare. ståndet såsom samhällsinrättning bör hafva öf. vervigten framför de öfriga klasserna samt, -i följd deraf, att det icke gifves — och kanske att det icke får gifvas något godtköpsförsvar — att de icke ens med ett ord värdigats uppmärksamma det nationalförsvar som vi hafva på Gotland, utan förbigått detsamma med en tystnad, som icke är lätt att förklara på annat sätt än jag nyss påpekat, så säger jag, allt detta är något som ligger för ögonen, så synes något skäl finnas till den farhåga jag ifrån början yttrade att man icke till nästa riksdag kan från regeringen vänta ett utarbetadt törslag, bygdt på en sådan grund att det kan motsvara framtidens behof och tillfredsställa nationen, samt att det derför icke finnes skäl till en sådan skrifvelse från rikets ständer, som hr Henschen föreslagit. Deremot, om betänkandet nu blott och bart afslås, så tror jag icke att saken derför är död, utan att den ganska snart kommer till lifs ånyo och går framåt af sig sjelf, emedan det redan håller på att af sig sjelf utbilda sig genom skarpskytteväsendet. Den gör det nog 1 alla fall, men det synes mig vara bättre att undvika en ny konflikt med ett förslag som lika litet vid nästa som vid denna riksdag skulle antagas, och som således endast skulle leda till göchag. Min mening är visserligen icke, att skarpskytteföreninarne kunna, sådana de nu äro och med den ösa sammansättning de hafva såsom rent frivilliga, uppfylla bestämmelsen att i och för sig utgöra ett nationalförsvar, så länge de icke i sjelfva sin organisation öfvergått till en allmän folkbeväpning; men jag tror för min del, att denna öfvergång sker inom kort af sig sjelf, att reformen idetta hänseende kommer att innan kort allmänt yrkas af sjelfva folket och att nationalförsvaret genom en sådan reform då kommer att på samma gång kännas mindre tungt och blifva mer tillfredsställande för både konung och fosterland. På dessa skäl tillstyrker jag rent afslag på den kongl. propositionen.