Aftonbladet – 5 juni 1866, sida 3

-jmer och mer svänga sig vid tanken på för-bundets faktiska upplösning. I Berlin har -den österrikiska förklaringen uppfattats som jen inledning till beslutet om en eventuel I förbundsexekution (d. v. s. krig) moi PreusIsen. ÖSTERRIKE. ) Mellan de båda stormakterna har förhållandet på sista tiden antegit en spänning I och bitterhet, som icke båda godt för konferensen. Som bekant har Österrike medI delat förbundsdagen att det ämnar inkalla j holsteinska ständerna för att höra deras önskningar med afseenve på landets ställIninog, hvilka antagas icke kunna stämma löfverens med Preussens planer. Detär klart alt Preussens ställning i hertigdömena häriIgenom blir kinkigare, dels emedan Österrike på detta sätt på förhand ingriper i I frågans afgörande i allmänhet, och dels emeIdan holsteinska ständernas eventuella beslut (hertigdömenas sjelfständighet under Augustenburgaren) måste inverka på stämIningen i Schleswig. Österrikiska kabinettets beslut är att anse som ett nytt och .I betydelsefullt steg i striden mot Preussen, som i hvarje händelse måste påskynda krisen. I det hela tyckes wienerhofvet uppgifvit all tanke på fredlig öfverenskommelse med Preussen. Dertill skall isynnerhet drottning Olga i Wiriemberg (syster till Ikejsar Alexander i Ryssland) ha bidragit, Ihvilken efter ett längre besök i Petersburg I inträffade i Wien den 26 Maj. Samtidigt begaf sig kejsar Frans Josefs moder, der sluga och inflytelserika erkehertiginnan S0ophie, till hufvudstaden, och vid då hållna öfverläggningar skall stämningen varit synverligen krigisk. I alla kompetenta kretsar, lar denna sällsynta gäst med ovanlig uppmärksamhet. Man vill också veta att det är hon som förmått sin bror vägra den preussiska eröfrivgspolitiken allt understöd, samt att förhållandet mellan Ryssland och Österrike är vänligare än det varit på många år. Vi ha redan nämnt att nordarmen dragit sig något längre mot öster och koncentrerat sin hufvudstyrka i Möhren, österrikiska Schlesien och den del af Galizien som ligger närmast Krakau. Den polsk-ruthenska befolkningen i Galizien synes vara lifvad af samma krigslusta som öfriga österrikiska folkst mmar, och ett bref till Augsb. Allg. Ztg skildrar truppernas muntra sinnesstämning, deras goda hållning och krigiska anda, samt huru de infinna sig vid bangårdarne under musik och hurrarop samt med gröna qvistar på tschakåerna. — Bildandet af den polska frikören under grefve Starzenskis ledning går raskt, och från alla håll tillströmma frivilliga gåfvor af seltyg, vapen, hästar m. m., hvarjemte de flesta större städers kommunalstyrelser tecknat betydliga bidrag till de frivilliges underhåll. Arbetet med befäsiningarne utanför Wien forigå raskt, och inemot 16,000 man användas dertill. Om arbetet icke hinner full bordas till utsatt tid, ämnar man pådrifvalq det både natt och dag, hvilket hittills icke skett. En korrespondent från Olmätz säger att fästningen företer en i sanning imposant anblick. Från dess murar gapa kanonmynningar och ett haf af trupper öfversvämmar hela trakten. Krutkärror. rassla genom stadens gator och på dess torg ligga staplar af kanonkulor; stora förråder transporteras till magasinerna, lKvilkas innehåll af spanmål, salt kött och lifsmedel af alla slag ända till kaffe och bränvin till värde af millioner, garnisonen icke skulle kunna konsumera under en ärslång belägring. Alla träd i och omkring Olmitz ha redan fallit för yxan och vi kunna när gom helst mottaga fienden. Till ett utfall synes man äimna använda kavalleri, hvarmed man också örsett sig temligen starkt. Ett stort antal invånare ha naturligtvis lemnat staden, och de qvarblifna ha mäst svä att till sista ögonblicket medverka. till försvaret och obelingadt ställa sig under kommendantens order. Sydarmån har ou också börjat intaga sin ställning. Erkehertig Albrecht inspekterar ellanät de särskilda armåekårerna och vigo och höll revy med garnisonen. Angående Klingelbeutessflären heter det att en komite af österrikiska och prenssiska nstemän blifvit afsänd till ort och ställe ör att undersöka sakens rätta ssmmanhang. ITALIEN. Då den 20 Mej de första 400 unga vene ianska frivilliga, hvilka med lifsfara hade emnat sina rum, drogo in i Bari, mottogos le vid bangården af generailöjtnanten och pefälhafvaren i provinsen, Della Chiesa, samt afen deputation från kommunalrådet. På qvällen var staden illuminerad, venetianerna till ära. Detta säger mer än allt anpat, hurudan stämningen är till och med i le gamla neapolitanska provinserna. Un;erska generalen Moriz Perezel inträder med sina båda söner i frikåren och suall anföra Jen ungerska legionen. — General Tärr, om den 26 Maj anlände till Florens efter tt besök på Caprera, fann Garibaldi ännu Ivar på ön vid bästa helsa och afvaktande sonungens kallelse. Tirr kommer äfvenleles att gå in vid frikåren. -— BSedan år 1792, yttrar tidningen Italie, ?bar verlden ldrig skådat en folkrörelse sådan som den vilken pu genomgår Italien. — Italienska olket är eldadt af en ädel hänryckning, ch hvarken ärelystnad eller eröfringslusta ir det som kallar detsamma tillvapen, utan ndast en stark känsla för fosterland och vihet.? Ett bref från Florens för den 27 Moj till Köln. Zeit. yttrar: ?Från Italiens sida komner icke konpgressplanen attstöras. Oafsedt tt regeringen ser sig i full besittnivg at andets förtroende och att ingen bestrider jess rättighet att taga initiativet, måste man etänka att en frikår om 30,000 men och nera icke låter improvisera sig. Manskapets strustning och inöfning fordra i alla händel-s er ännu flera veckor, och om kongressen, åsom man här tager för gifvet, blir utan esultat, så skall vinsten af tid, trots de tora offer af penningar som erfordras, likäl skänka Italien en vigtig fördel. Gari aldi skall under kongressförhandlingarue tanna på Caprera.? De ultramontana tidningarne påpeka, uner form af en anekdot, att konung Victor Omannel ännu är under kyrkans bann. — iglieni, f. d. prefekt i Nespel, som från evolutionär omvändt sig till anhängare af äfvens verldsliga makt, har vid en audiens 108 Pius IX bedt om öfverseende med ?den lycklige italienska konungens förvillelser?, medan han ?mot sin vilja ryckes med af en revolutionära hvirfveln?. Påfven hade lerpå svarat, att han ej kunde välsigna koungen, då han ännu stode under kyrkans ensur; det enda han kunde göra, var att edja för honom och önska att han måtte mvända och bättra eig. Italie, som omalar denna underliga historia?, inleder den ålunda: ?Våra läsare skola säkert med öferraskning höra att senator Viglisani, en af taliens mest ansedda och upplysta embetsheter det, tillägges drottning Olgas besök stor politisk beiydelse, och hofvet behandästningarne. Den 25 Maj besökte han Ro-,, pc e af m la til är 5( bi ge m m de hi sa stl sl ga se le de m