Aftonbladet – 5 juni 1866, sida 3

Gibsons första uppgift gjordes för att föra honom bakom ljuset. Men nägot dylikt vaj ej att befara; deremot kunde man frukts rätt mycket af squirens häftiga lynne och mr Gibson hade väntat sig ett vida våld sammare utbrott deraf. Den öfverenskom. melse som blifvit gjord att Cyntia, hennes mor och ?lilla Molly? — hvilken sednare, tänkte mr Gibson och smålog belåtet vid den tanken, säkert skulle blifva den bästa fredmäklerska och en god hjelp att göra AT a till Hamley, skegäfrenganltr squiren, föreföll den goda doktorn som en stor framgång, hvartill han väsevtligast sjelf bidragit. Derföre var ban vid så godt lynne, när han efter middagen kom upp i förmaket, så att han hvisslade sakta, hvilket han alltid gjorde då han var tillfreds, medan han stod med ryggen ät kaminelden. och såg på Cyntia, tänkande på att han icke gjort henne full rättvisa, när han beskref henne för equiren. Molly visste väl att denna låga, nästan tonlösa hvissling, hade en god betydelse; hennes far kunde lika så gerna försökt att flyga genom luften som att hvissla på detta sätt, om han var missnöjd, eller orolig, eller hungrig, och der före gladde henne denna omusikaliska hvissling mer än den herrligaste sång. Men det var ej så med med mrs Gibson; hon tyckte mycket illa om denna vana hos sin man. Den var utan all förfiniog?, den var ej ens Partistisk?, hvilken benämning eljest ansågs som en godtgörelse för brist på förfining. Denna afton föreföll den henne ändå outhärdligere än vanligt, men alltsedan sitt samtel med doktorn om Cyntias förlofning, hade hon ej haft mod att beklaga sig öfver något. Nå, Cyntia?, sade mr Gibson, ?i dag