Aftonbladet – 4 juni 1866, sida 3

HT FUN, OMTA CH AP BA SYNT ligt tilltagen, att den sannolikt icke upp nås. Vi hafva nu visat huruledes, enligt der tenri för pennivgeirkulationen, man god känt och tillämpat i England, den sunde ba: deln kvnnat nästan ostörd fortgå, oak tadt en inträffad våldsam finanskris. In genting är naturligare än att man unde sådana ovanliga förhållanden i utlandet sö ker göra sig klart huru förhållandena inon landet äro beskaffade. Vär uppmärksam het siktas då först på den forigående ut jemningen emellan priset och värdet st fas egendom på landet. Detta är en långsam for:gående förändring, hvars olägenhetei väsentligen förmildrats genom de hjdsa priserna på landtbrukets produkter. Enstörre varsamhet synes bäåfva iyckats göra sig gål lande hos rikets ständer, så att de allmänns erbetena hvarken komma att uppdrifva ar betspriserna eller berötva näriogarne arbets kraft. Exportex af jern är mindre tillfredsställande, imen stora qvantiteter, som kunna exporteras, äro dock tillfinnandes och må. hända vållar benägenheten, att genom belånivg af metaller söka afbida högre priser, enarare motsatsen, ty afnämarne inse nog att stora behållnivgar af en vara, äfven då den är belånad, trycker priset. Det torde böra blifva föremål för begrundande huruvida det för landet i allmänhet eller ens för någon individ verkligen är fördelakrigt att år igenom hafva samma pariier metaller belånade? För bedömandet af landets finansiella ställving är det emellertid nog att en penningtillgång kan beredas genom de betyd iga vågbehållningarre. Hvad trävaruskeppuingen beträffar, så blir den sannolikt högst betydlig, och ehuru de priser som erhällits anses föga tillfredsställande, så uppkommer Jikväl genom den nyss började trävaruskeppningen en ökad penningtillgång, och man har anledning förmoda att de från utlandet lemnade förskotter till denna nä ringsgren varit af mindre betydenhet i är än vanligt. Några storartade spekulstioner hvarken uti egendomar, varor eller aktier hafva icke egt rum. Varuhandein afser uteslutande kossumtionsbehotven, och dessa äro snarare mindre än tillförene. Väl hafva de sillror, som beteckna tullinkomsterna, vännit någon tillökning, men det är antagligt att denvna tillökning beror i vida högre grad af minskad olaglig handel än af ökad konsumtion. Då säledes inom bäde handel och näringar inga ovanligare företeelser kuona uppletas, lika litet som någon spekulationssviadel, så frågar man sig med rätta, hvad kan då vara orsaken till den ganska påfal lande förknappning i penningtillgången? Rikstanken har minskat sina utelöpande banssedlar och de enskilda bankerna måste följa exemplet. På mindre tid än 2 månader ha 3,400,000 rdr i riksbankecs sedlar blifvit dragna ur rör. lsen, och denna indrag ning torde ännu någon tid komma att for: gå. Orsakerna till denua minskning i cirkulationsmedlet äro flere. Den vigtigaste är dock att kurserna på utländska valutor hållits hela vintern sä höga att det varit en uppenbar fördel att sälja långa vexlar, hvilka efter öppet vatten skulle betalas med antingen blifvande skeppnoingsvexlar eller riksbankens metalliska valuta, Riksbanken gjorde som vanligt ingenting för att hålla landets mynt i anseende, utan öfvertog den betydligaste delen af riksgäldskontorets vexeltillgäng, genom hvilken åtgärd kursen på utländska valutor hindades att gå ned och värdet af värt eget mynt i jemnförelse med utlanvde:s fortfarande hölls lågt. Som man vet ökar och minskar riksbanken sin utelöpande banksedelstock utan hänsyn till allmänna rörelsen. Finner riksbanken lämpligt köpa obligationer eller vexlar, så betalar den med egaa banksedlar. Begä. res att banksedlarne skola invexlas, så sker detta och de invexlade banksedlarne blifva liggande tilldess alla framställningar om ovexling upphöra. Som vi nyss hafva visat uppgår den pågående indragningen till 1.700,000 rdr i månaden. Detta förfaringssätt är temligen primitivt och kan gå an då man icke anser sig böra bekymra sig om nägot annat än sjelfva riksbanken. Dess änerörelse inskrävkes samtidigt. Vi undra just huru det nu skulle hafva sett uti Eng and om Englands bank, obekymrad om all innat än sin egen institution, skulle hafva örblifvit en likgilig åskädare? Riksbansen har icke velat höja räntefoten öfver sex proc. och detia må gerna vara, så länge stort ingenting utlånas, men om allmänh en fioge göra sitt val emellan — så dyra engar som i den engelska nationatbanken ;ch inga pengar såsom i den svenska, sä vore j valet tvifvelaktigt. Man säger riksinken har sit reglemente och mäste följa detsamma. Äfven vi hafva studerat detta reglemente och funnit, att det lemnar nödiga medel åt s yrelsen att förmildra sä våldsamma fluktuationer i banksedelatockon om nu egt rum. Visar sig att mynt erfordras för Jiqvid af skulder i utlandet genom att en större qvantitet riksbanksedlar presenteras i bankluckan för invexling, så kan styrelsen vidtega sådana åtgärder. att banksedelsiocken successive minskas, och vi skulle tro att en minskning af riksbank sedelstocken af exempelvis en helf till en hel million rdr i månaden snart ekulle komma all invexling att afstanna, utan attl man såsom nu genom häftiga indragningar sätter de inhemska näringarne i oväntad örlägenhet. Vi medgitva att för att kunna l, nildra den skarpa indragningen af riksvankssedlarne erfordras möjligen någon upp vfring af minskad vinst för riksbanken, men let kan deremot hända att en dylik åtgärd väsentligen bidrager att skydda riksbanken från förluster på ein lånerörelse. En särskild omständighet, som försvårar penningställningen, ligger deruti att en mängd utländska krediter blifvit uppsagda och således kredittagarne pödgats söka på den inhemska penningmarknaden fylla sina behof, men detta är också den enda omständighet, genom hvilken den i Evgland ut-j brutna finanskrisen menligt inverkat päl. svenska förhållanden, ty lyckligtvis herji icke ett enda utländskt handelshus, som med: Sverge står i någon större affursrelation nödyats nställa sina betalningar. ! ÅF hvad gom nn timndat tarda man kunna. (