Aftonbladet – 4 juni 1866, sida 3

ERONOMISET. Dyra pengar eller inga pengar. Man lemnar vanligen föga uppmärksamhet åt — teorier ; man kallar så gerna dem, som på teoretisk väg söka ledning för bedöman det af hvad som pågår i den praktiska verlden, för Pideologer?, hvilkas yttranden anses kunna lemnas utan afseende. Teorien är likväl ingentieg annat än ett lörsök att på grund af timade händelser och gjorda er farenhetsrön uppställa allmänna reglor och på dem dels sluta sig tll hvad som komma skall, dels bedöma om vidtagna åtgärder i allmänhet medfört åsyftad god verkan. Detta studium af orsaker är af hög. sta vigt och kan mången gång förekomma olyckor. Vi hafva försökt att belysa vissa delar af penningeirkulationen och vi kunna ej underlåra att nu framhålla de sednaste beklagliga händelsernai England och derjemte anställa några jemförelser, öfverlemnande med tillförsigt åt våra läsare, att sjeliva draga sina slutsatser. Som bekant är ntbröt en finanskris uti London med en exempellös våldsamhet fredagen den 18 sistlidee Maj. Penninginst:tutioner af alla slag bestormades; de som gjort sig väl förtjenta af en god kredit ledo med dem, gom hade i hög grad missbrukat allmänhetens förtroende. Någon å!gärd måste vidtagas, och ehuru styrelsen ötver Englands bank icke på något sätt föranledt eller medverkat till krisens uppkomst eller utbrott, uppträdde den genast och begärde rättighet att utgifva mera ba ksedlar, utan att frikallas från skyldigheten att punktligt vid anfordran med guld infria hvarje företedd banksedel. Regeringen bitöll framställningen an der förbehåll, att diskonto, som redan -var höjdt till 10 proc., ej fick nedsättas, så länge Peelska banklagen i denna del var upphäfd. Det förefaller, efter vårt svenska töreställningssätt, onaturligt grymt, att regertingen skulle icke al!enest gilla en räntefot af 10 proc., utan dertill föreskritfva att den ej fick nedsättas, förr än ett mera normalt tillstånd uti sffärerna iaträdt. Anledningen till detta förfaringssätt är dock tydlig, ty genom att skapa en ny tillgäng af dyra penningsr, försäkrade man sig om att endast de som ledo af en ögonblicklig förlägenhet, eburu deras ställniog i öfrigt var god, begagnade sig af den nya penningtillgången; hvaremot om råntetoten blifvit satt låg och den skenbart menniskovänliga priacipen låneunderstöd? bhfvit tillämpsd, så bade en mängd spekulanter anmält sig till de billiga penningarne för att dermed göra nya affärer i en tid då ganska få köpare voro i marknaden. Som man ser her man sökt ho.a det tillfälliga onda i England genom att skapa en ny tillgång af dyra penningar och the Economist förklarar sig berättigad upplysa Patt för det närvarande ingen iramsiä!lning till Englands bank om lån mot goda säkerheter har blifvit afslagen?, Detta är nu den åsigt som i England gjort sig gällande under dervarande bekymmersamma förhållanden, och att denna teori i praktiken befunnits helsobringande bevisas deraf, att handelshus, eom afhållit sig från aktiespekulationer, väl måst vidkännas den extra utgift, som en tillfälligtvis hög ränte