Aftonbladet – 2 juni 1866, sida 7

(Insändt.) Statens stuterier. Med ofvanstående titel stod för ett par månader sedan en artikel att läsa i Dagens Nyheter, hvarifrån den infördes i Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning och måhända i flera tidningar. Den hade följande lydelse: Staten har upplåtit åt rikets 3 stuterier: Ottenby, Flyinge och Strömsholm kungsgårdar med en areal af omkring 10,000 tunnland. Staten har bestått dem alla nödiga byggnader. Staten har beviljat dem 59,000 rdr årligen och för allt detta hafva stuterierna spridt i landet under ett år 56 hästar, af hvilka endast 25 voro hingstar. Ännu mindre blir resultatet, då det tages i be: traktande, att högst få af dessa hingstar blefvo inköpta för att användas till beskällare! Allt hvad de 3 stuterierna erhöllo under är 1863 för de hästar, som de sålde, utgjorde 38,0C0 rdr. Statsanslaget var 50,000. Således hade staten bortkastat 12,000 rdr, och till på köpet afkomsten af sina 10,000 tunnland jord.? Om staten i stället köpt 25 hingstar från utlandet för sina 50,000 1dr och sålt dem till och med för halfva värdet, så hade staten sparat 13.009 rdr och kunnat sälja 10,000 tunnland jord. Man skulle knappast kunna tro att någon förståndig menniska skulle åt denna tirad skänka den minsta uppmärksamhet, men då mången är obekant med stuteriernas organisation kunde med stöd af denna vilseledande och orätt framställda premiss byggas lika falska slutsatser, och det rde derföre vara en skyldighet af dem, som nitska för hästkulturen, att framställa saken i sin rätta dager. — Artikelförfattaren förbigår helt och hållet stuteriernas förnämsta verksamhet och egentliga meningen med deras tillvaro, som är att tillhandagå landsorten med dit utskickade hingstar, genom -hvilka också årligen omkring 3000 ston blifva betjenade. Genom att påpeka detta kolossala fel i artikeln behöfves det väl icke vidare att vi sysselsätta oss med den och dess ohållbara slutledningar, som beklagligtvis nog slagit an på personer, hvilka lika litet, som författaren till artikeln, tänkt eg in i förhållandena, och hvilka med stöd deraf börjat konversationsvis angripa stuterierna och uppgöra storartade planer i artikelns anda. Det hade varit önskligt att någon af stuteriernas tjenstemän, som haft fullkomlig reda på alla sifferförhållanden och detaljer, officielt hade tagit upp bandsken, liksom det i allmänhet vore önskligt att denna styrelse ville afkasta tystnadens dok från dess åtgöranden, så att dessa mer än som sker kunde öfverlemnas åt offentligheten, helst det skulle intressera en stor publik och vi nogsamt känna, att styrelsen ingenting har att fördölja; men då derpå väntats förgäfves i mer än 2:ne månader så hafva vi härmed velat taga bladet från munnen för att söka göra vppslag till en diskussion, som kunde göra stuterierna nytta och möjligen förstora framtida anslag genom att allmänhetens sinnen väckas och intresseras för saken. Låtom oss först framställa den frågan: Äro statens stuterier till, för att staten derpå skall förtjena. Besvaras den med ja, så måste ovilkorligt medgifvas, att staten skulle på mera vinstgifvande spekulationer kunna använda såväl sitt anslag, som sina kungsgårdar. Vi skulle deremot tro att anslagen göras för att derigenom uppehålla landets hästkultur och med erfarenhet från al!a andra hästproducerande länder kan man anse det land för lyckligt, som icke derpå behöfver använda mer än Sverge, Allastuterierna i Sverge äro dessutom ekonomiskt väl skötta och försäljningssummorna uppdrifna till ungefär 6 gånger så mycket som t. ex. 1830, hvarföre en anmärkning åt detta håll är i högsta grad obillig och orättvis. Hvart såväl de af staten anslagne 50,0C0 rdr, som försäljningssammorna tagit vägen kan man lätt öfvertyga sig, när man på ställena ser de nybyggnader och andra förbättringar, som der äro gjorda på sednare tiotalen, samt de ätskilliga dyrbara hästar som på de sista åren inköpts från England. Tänker man vidare med de analagna summorna för ögonen på hvad en enda ädel hingst från England eller Orienten kan kosta, så skall man finna att knappast 2:ne sed