Aftonbladet – 2 juni 1866, sida 7

sig öfver regeringens, hugga in på densamm utan ringaste försyn för den eller dem som et bakom, äiven om en furstekrona glittrade genor leden. Hr Björck påstår att det blott är rege ringens motståndare på riddarhuset och i preste ståndet, som satt sig emot den kongl. Praposi tionen, men man bör lägga märke till att äfve hela bondeståndet, som väl icke kan anses fiendt ligt mot regeringen har gjort detsamma. Repre s.ntanterna af just den stora folkklass, som, en ligt regeringens förmenande, skulle få godt a den nya tidningen, ha enhälligt undanbedt si; den kongl. presenten, och jag har anledning tr att sjv:lva den nu befintliga officiella pressen ick heller skulle finna sig trakterad deraf. MAvarthoi vänder sig, denna kongl. proposition, är hon oväl kommen, ty man finner den skadlig för -all: och icke minst för regeringen sjelf. Regeringen ställning till pressen i ett fritt land. mäste var: ungefär densamma som domarens till advokatern: i de länder, der den accusatoriska processen ä rådande. Utan att lemna sin upphöjda plats, se hon hur. de olika meningarne bekämpa och bryts sig emot hvarandra vid hennes fot; hon bevitt nar passionernas tummel, utan att deltaga deri och hon behöfver det ej. Sin bön förutan, har hor nog sina sköldhållare på arenan, några af poli tisk tro, andra af enskildt intresse, som ofta ä starkare än den starkaste troslära, och allt gål sin vanliga gång. Men ger hon sig sjelf med : leken, då blir hon icke mera domare, hon bli helt enkelt part och representerar från den stun den endast ett parti, men icke det hon framfös allt bör representera, den allmänna viljan, der allmänna rättskänslan, som, luttrad genom stri. den, blir hennes vinst, hurudan än utgången blif vit dernere. I likhet med hr Bergman anser jag derföre ett afslag på den kongl. propositioner alldeles nödvändigt för regeringens egen värd:g het. Det gitves verkbgen stunder då man måste rädda en regering tvärtemot hennes egen vilja. Hrr Isberg, Staaff och Bager ville endast till kännagifva att de för sin del gillade det resultat, vartill utskottet i denna fråga kommit, samt att le röstade för bifall till detsamma, hvaremot hi Ridderstad sade sig i allo instämma i hrr Hieras och Bergmans åsigter ochj yrkade alltså förlagets förkastande.