Aftonbladet – 2 juni 1866, sida 7

års anslag förslå att köpa en sådan, långt min dre 25 st. för ett års. Vi skola visa hvad mede priset på en del af Frankrikes hingstar för nä varande är: En eller Flying Dutchman kostade 113,764 franc .. 35,000 d:o. 4 kosta i medelpris . ! 3 d:o d:o 24117 d:o. 2 d:o d:o 13.463 d:0. 117 d:o d:o 3,335 d:o. I Danmark har uppoffrats på fåfänga försö att få en passande beskällare till dess lilla hvi födda stuteri mer än hela Sverges stora statsar slag. Det blefve för vidlyftigt att här förete be vis från alla Europas länder i detta afseende men det finnes intet civiliseradt, land, hvilke med allvar vill upparbeta sin hästafvel, som ick derpå gör oerhörda uppoffringar. Utan dessa gå det icke. Endast England gör härvid ett undar tag, ty der ingriper icke staten medelbart me anslag, men det kommer sig dels deraf, att dett land har en mäktig och rik aristokrati, hvara ofta en enda person uppoffrar 10 gånger mer or året på hästar, än svenska staten, men den mäk tigaste och hufvudsaligasie upprätthållaren a dess hästafvel är kapplöpningarna, hvilka gör det lönande för den enskilde att uppföda god och dyrbara hästar. Jag har härmed velat visa att rikets ständer anslag och landets uppoffringar på vidmakthål landet af sin hästkultur, äro ytterst små, i stäl let för stora och att stuterierna skötas utmärk ekonomiskt, då de med den utsträckning de haf va kunna slå sig ut med så små tillgångar. Men — andra frågan blir nu: Äro stuteri erna sådana, att de på det ändamålsenligaste sät tet gagna obh inverka på landets hästafvel? At beskylla dem för motsatsen är mycket lätt, me; frågan är deremot icke så lätt att afgöra och besvara. Dertill behöfdes tvifvelsutan en komit af landets mest nitiska och sakkunniga hippolo ger, bestående af minst 12 med öfverstuteriche fen som ordförande, hvilket vid föregående riks dag af en representant också påyrkats och de är beklagligt att icke för länge sedan en såda varit tillsatt. Faktiskt är att icke stuteriern: äro nog för landet, hvilket bevisas af de i åt skilliga län gjorda föreningar för hästafveln törbättrande, som verka vid sidan af stuteriern: och att dessa föreningar icke kunna från den erhålla hvad de behöfva och åstunda. Den stör sta föreningen i denna väg, nemligen den skån ska, har till och med helt och hållet undviki stuterierna och infört en betydlig mängd hästa från England och Hannover, hvilken dyra im port kunde för dem undvikas, om stuteriernö uppfödde omtyckta afvelsdjur i tillräckligt antal et nödvändigaste vilkoret för att stuterierna skola kunna på ett tillfredsställande sätt upp. fylla landets fordringar och behof är att de be stå af konstanta racer. Ma sen den ofvannämnde komiten föreslå och K. M:t bestämma hvilka racer, som skola uppfödas på de olika ställena, så att icke såsom nu en Flyinge-, en Ströms holmsoch en Ottenby-häst äro nästan alldeles detsamma, d. v. s. en blandning af 20 olika, osäkra slag, någongång förädlade genom orientaliskt blod. Och då man nu ser, dels genom de af behofvet framkallade föreningar till häst. afvelns förbättrande och dels genom beräknan: det af Sverges hela häststock, 400.600 hästar, hvilken 30,000 föl årligen behöfva underhålla. hur otillräcklig den styrka af hingstar är, som kunna från stuterierna skickas omkring i landet: så skulle det tvifvelsutan vara af betydligt större gagn för landet om Strömsholm och Flyinge helt och hållet omorganiserades och förvandla. des till hingstdepoter i likhet med Celle i Han: nover, då det förra borde med nuvarande resur. ser kunna hålla 200 och det sednare 100 hing: star. Detta antal är visserligen ändå för litet, Jå minst 1000 behöfvas till frambringande aj de 30,000 fölen, men man bör icke misströsta, att den enskilda industrien skulle kunna då som nu komma till hjelp med landtbrukshingstar, som, derigenom att de kunna göra gagn i landtbrukets arbete, icke äro för Åändtbrukaren så betungande som den ädla hingsten, hvilken, dyr . inköp och svår att sköta, är på landet ett verkigt onus. Mycket vore således vunnet om stuerierna ensamt kunde åtaga sig frambringandet af alla i landet behöfliga hästar af lyx-, ridoch vagnshästslaget. Till det föreslagna hingstantalet vore lätt att komma, dels genom att använda de summor, som erhöllos vid fösäljning af de nuvarande mor lerston och dels genom att åtaga sig föreninr sarnes hingstar, hvilket redan i Skänska häst: öreningens tidskrift blifvit af en insändare från Skåne tillstyrkt. Ottenby stuteri borde deremot till. följd af sitt solerade läge fortfarande vara påpiniere stuteri och med ädla hingstar remontera de båda anIra, men sjelft årligen införa det ädlaste och ästa utländska blod af såväl hingstar som molerston. Detta förslag skulle äfven vara af synnerligt zagn för den vid Strömsholm nu af rikets stänler beslutade ridskolan och kunna förse den ned fyrdubbla antalet ridhästar, hvaraf, som nu örhållandet är, det blir svårt att erhålla nog. Ett annat medel att på mera omfattande sätt sagna och ingripa i landets hästafvel vore att illa stuterierna bibehölle sin nuvarande organiat: con att de hästar, som skulle försäljas, åldes 6 månader gamla, då de ännu nästan insenting kostat i föda. Derigenom kunde 3 å 4 sånger så många hästar spridas ifrån stuterierna, andtmannen behöfde icke hålla så många fölton och kunde genom att köpa ett stuteriföl vara mera säker på att hans uppfödning skulle yckas, förutsatt likväl att stuterierna ställa sig så att deras afkomma vinner förtroende i lanlet. Man kunde möjligen befara att dessa föl cke skulle så skötas och uppfödas, som det kulle skett vid stuterierna och således sämre västar uppstå. Det medgifves visserligen att så unde ske, men motsatsen bör också kunna ega um, då det för en hästvän alltid är lättare att ned omsorg omgifva 1 å 2 föl än 100. Emelertid torde vara nödvändigt att åtgärder vidtoes för att förebygga vanvårdnad af stoen och let säkraste och verksammaste medlet deremot kulle utan tvifvel vara om höga premier utsates för dem, som årligen för stuterikomitn kunde ippvisa den bästa stuteriafkomman, 3 eller 4 ir gammal. Dessa premier borde vara så många om möjligt, t. ex. 10 vid hvart stuteri. och så tora som möjligt, 4, 5 och 600 rdr; ju flera och törre premier desto högre skulle fölen betala ig vid försäljningen. Det skulle också för detta indamål vara välgörande om en fond kunde vildas, der i någon mindre mån tillfälliga föruster ersättas köparne. Stuterierna och allmäneten finge derigenom hästafveln i ett intimare örhållande till hvarandra och i mera direkt ge— X KX Lnmmss. 2n