Aftonbladet – 2 juni 1866, sida 7

du omtalat det hade jag kunnat sag dig att doktor Nicholls var af alldeles motsatt tanke med mig, angående Osborne sjuklighet, hvilken han ansäg som ett öf. vergående ondt. Nicholls sjelf skulle sagt att Osborne Hamley, likså godt som bro: dren kan lefva, gifta sig och få barn. Om mr Gibson härvid använde en sin sjuklighet för att dölja sin egen tanka, märkte hanshustru det emellertid icke. Hon hade blifvit riktigt bedröfvad af hans ord, det såg han, och så att säga njöt derat ; jemnvigten i hans sinne återställdes deraf: han kände sig lugn och återtog sit vanliga sarkastiska uttryckssätt. Nåvält, fortfor han, tlåtom oss närmare betrakta denna olycka, ty du anser den så, märker jag. Nej, icke just som en olycka; men om jag vetat att doktor Nichells tänkte så —4 hon tvekade litet och mr Gibson inföll genast: Der ser du fördelen af att alltid rådfråga mig. Här har nu Cyntia gått och förlofvat sig —4 Icke förlofvat sig, sade jag ju nyss. Han ville alls icke att hon skulle anse sig bunden genom något löfte. Godt, hon har i alla fall en kärleksaf. fär på halsen; älskaren är en ung man på tjugotre år, utan embete eller yrke, utan enskild förmögenhet, med osäkra utsigter att få ärfva ett skuldsatt gods, och jag måste i morgon gå och berätta alltsammans för hans far. Åh, dyraste vän, säg honom att om han icke tycker om giftermålet, behöfver han blott säga sin tanke, så bryta vi förbindelsen. Jag tror ej att,du i den saken kan göra något utan Cyntias tillstånd. Och om jag ej bedrager mig, torde hon nog i detta fall ha en temligen stark egen vilja. SAh, jag tror ej att hon bryr sig så mycket om honom. Hon är ej af de der flickorna, som ständigt förälska sig, och nga sing går henne just så djupt till hjertat hel