Aftonbladet – 30 maj 1866, sida 2

ansett mig fri, min herre, tror ni att jag då skulle tillåtit detta?? Efter att hafva vexlat ett hastigt farväl med mrs Gibson vände han sig till Molly, och den fordna broderliga ömheten kom tillbaka i hans ord och stämma, då han sade: Farväl, Molly! Ni skall icke glömma mig, det vet jag, och jag skall aldrig glömma er och den vänskap ni visade — henne, som icke är mer.? Hans stämma började darra; det var bäst ätt ej dröja längre. Mrs Gibson öfverhöljde honom med vänliga afskedsord, som ingen hörde; Cyuotia ordnade några blommor i ett glas, utan att veta hvad hon gjorde; Molly stod orörlig, hvarken glad eller bedröfvad eller någonting annat; det var som om hennes hjerta upphört att slå. Hon kände den varma handens tryckning upphöra och hon såg upp — ända tills nu hade som en blytyngd hvilat på hennes ögonlock — hon såg upp, och den plats der han nyss stått var tom; hans hastiga steg hördes i trappan, porten öppnades och stängdes. Snabb som blixten ilade Molly uppför trappan och fram till det vindsfönster, som låg åt den gata han måste gå. Fönsterhakarne voro som fastrostade och Molly skakade förgäfves de gamla hasparne — kuade hon ej öppna fönstret och luta pig fram öfver karmen, så var allt hopp att få se honom, förbi. Jag måste se honom ännu en gång! Jag måste! jag måste !? klagade hon halfhögt under det hon arbetade med det gamla fönstret, som till sluts dock gaf vika. Der såg hon honom! Han gick fort för att i tid hinna till värdshuset der han förut lemnat alla sina reseffekter. Oaktadt denna brådska, såg Molly honom dock stanna och se sig om, för att om möjligt uppfånga ännu en skymt af Cyntia — det visste hon, Men