Aftonbladet – 16 maj 1866, sida 3

landtmannanäring måste den alldeles gå under. Franskt drufbränvin skulle inkomma från Frankrike och ehuru tullen derå visserligen ökades genom surtaxen skulle den svenska tillverkningen dock ej kunna ega bestånd i täflan med den franska. Lika gerna som att höja skatten kunde ju regeringen ha beslutit företaga utmätningaauktioner öfver hela landet, så hade hon fått in i rappet de millioner hon behöfde. Af skatteförhöjningen träffades den fattige mest, den fik kände alldeles icke till den. Och en skatteförhöjning skulle således blifva närmaste följden af den saliggörande franska traktaten, det hade väl då ingen kunnat drömma om. Yrkade afslag å K. M:ts proposition. Grefve A. Posse. Den föregående tal. talar alltid och gerna om statsbrister och om franska traktaten; i de ordinarie finanserna förefunnes dock ej någon sådan brist. Men när vi bygga jernvägar 0. 8. v. uppstode naturligtvis brist i de extra finanserna, detta kunde väl ej rimligen benämnas statsbrist. För dessa extra utgifter erfordrades nu högst 4 millioner rdr och det vore fördelaktigt om hälften af detta belopp kunde anskaffas genom bränvinsskatten. Men det vore alldeles icke gifvet, att genom skattens höjande inkomsterna ökades. Tal. skulle ansett det ha varit godt om man vid budgetens uppgörande hade föreslagit öka tull på de s. k. kassa-artiklarne, i främsta rummet socker. För denna riksdag vore det naturligtvis omöjligt att tänka härpå; återstode således bränvinsskatten,. men gjorde man sig riktig reda för huruvida: konsumenten kunde tåla vid ännu mera skatt, å torde svaret bli, att han för närvarande icke. san beskattas högre. Yrkade derför bifall till utskottotets förslag. i Frih. v. Schulzenheim ansåg fördyrandet af bränvinet vara föga väl motiveradt i den kongl. propositionen samt att det vore omöjligt att ut taga ännu mera skatt af konsumenten. Befolkningen drabbades redan nu tillräckligt af skat-. ten, ty om en person super blott en sup pr dag om året, så gör detta 19 rdr 28 öre, af hvilka 12 rdr 80 öre utgöra skatten och resten. eller 6 rdr 48 öre falla på tillverkarens del. Ar man då ej skattlagd riktigt, så vore det märkvärdigt, och kan det väl vid sådant förhållande vara ekäl att höja skatten? Genom varans fördyrande minskas ej superiet, såsom K. M:t säger i sin proposition, dertill behöfvas andra medel än så. Denna regeringens ömhet för den fattiga befolkningen vore ganska vacker, det måste medgifvas, men hvarför visar regeringen ett annat slags ömhet om den rike, som sannerlien kunde tåla vid att beskattas högre för sina lyxartiklar. Så länge ej en rättvis fördelning af konsumtionsskatterna egde rum kunde tal. icke med sin röst understödja ett förslag, som afsåg att ännu mer pungslå den fattige arbetaren. Yrkade bifall till utskottets hemställan. Grefve Mörner yrkade också afslag å den k. propositionen. Efter somliga tycktes vara i förlägenhet för hvar de behöfliga millionerna skulle Lagas, så ville tal. komma till hjelp: man skulle anlita de så betydligt stegrade tullintraderna, den ökade behållningen af bränvinsskatten, den ersonliga skyddsafgiften o. s. v. och med anitande af dessa tillgångar borde väl summan snart vara ihopkommen. Statsrådet Lagerstråle medgaf, att det varit bäst om skatten ej behöft höjas, men det inträffar understundom att sådant måste ske. Åtskilliga inkomsttitlar ha, såsom bekant, borttagits, likaså flera tullsatser, så att statsinkomsterna något minskats; andra åtgärder med tullagstiftningen hade också vidtagits, hvilka ej bidragit till inkomsternas ökande. Då de af statsutskottets medlemmar, som närmast känna till den finansiella ställningen, säga att förhöjningen är obehöflig, så borde man väl tro dem på deras ord. Emellertid måste tal. förena sig i grefve Björnstjernas yrkande; bränvinstillverkningen hade betydligt ökats under förra året och äfven de redan gångna månaderna af detta år hade visat ökning; tal. visste för sin del ej annan utväg för de nödiga utgifternas betäckande än höjd skatt på bränvin. iskussionen, under hvilken flera talare replikerade hvarandra, förklarades slutad och nu stadgade skattebelopp bibehölls, efter votering med 40 röster mot 17, hvilka önskade 75 öres skatt. Ståndet åtskildes kl: ! på 11.