Aftonbladet – 16 maj 1866, sida 3

a SS Be AA ADA OD Aa sådana och anvisande af statsmedel för enskilda jernvägsanläggningar, skulle företagas till behandling i torsdagens — morgondagens — plena. Frih. af Ugglas yrkade, att detta utlåtande skulle företagas i första plenum i nästa vecka, emedan man ännu ej haft tid att sätta sig in i dessa frågor. Genom votering — 20 mot 13 — godkändes talmanskonferensens beslut, Hr v. Franckens motion om inbjudnings afflåtande till bondeståndet att förena sig i adelns beslut rörande pension åt Ignells er.ka begärdes ånyo på bordet. LÖRDAGENS AFTONPLENUM. Bidderskapet ech Adeln. (KL. 6 e. m.) Bränvinsbetänkandet företogs till fortsatt behandling. I andra afdelningen af 4 tillstyrker utskottet, att den minsta tillverkning pr dygn, för hvilken anmälan får ske, måtte bestämmas till 200 kannor, det tillverkade bränvmet beräknadt efter 50 procents styrka och 15 graders värme efter Celsii-termometern, allt beräknadt i medeltal under termin. Grefvarne Liljenerantz och Mörner, friherrarne Spengtporten och Cederström yrkade, att nuvarande stadgande i detta hänseende, 300 kannor minimum, måtte bibehållas, ty ett nedsatt minimum skulle utöfva ett menligt inflytande på jordbruket. Grefve v. Saltza ansåg visserligen att en fullkomlig frihet vore det bästa och skulle tillintetgöra den fruktade husbehofsberänningen, men om talaren ej finge understöd för denna sin åsigt, så ville han yrka bifall till utskottets förslag, för att ej splittra meningarne. Frih. Raab ville ha minimum satt lägre, men som man ej kunde hoppas genomdrifva denna nedsättning ville han yrka bifall till utskottets förslag. Grefve de la Gardie önskade, att de 200 kannorna skulle utgöra det verkliga tillverkningsbeloppet, ej anmälningsbeloppet, och yrkade derföre återremiss af tillstyrkandet. Vid anställd votering blef nu gällande stadgande om miminibeloppet behållet, med 35 röster mot 9, hvilka ville hafva 200 kannors minimibelopp. 1 8 (6 i förslaget) föreslår utskottet, att tiden, inom hvilken tillämnad bränvinsbränning sist får anmälas, måtte bestämmas till 14 dagar före den termin, under hvilken tillverkaren vill handteringen företaga. Grefve Liljencerantz, med hvilken grefve Sparre och frih. Åhlströmer instämde, förmenade att denna tid vore alldeles för knappt tilltagen, ty konungens befallningshafvande skulle ej hinna till öfverkontrollören insända ansökningarne till kontrollörsplatsen, isynnerhet då. såsom det inträffat, öfverkontrollör tillsatts för tre, ja äfven fyra län, hvilka han skulle öfvervaka. Ändringen vore alldeles onödig, då den som vill bränna väl måtte kunna antagas ha den saken klar för sig en månad derförinnan. Yrkade derför att nu ällande stadgande måtte oförändradt bibehållas. Gretve de la Gardie yrkade bifall till det föreslagna stadgandet, som han ansåg ej innebära något för konungens befallningshafvande generande. Frih. v. Schulzenheim instämde. Vore meningen att på allt sätt lägga hinder i vägen för näringsidkaren och göra svårigheter för honom att bedrifva handteringen, då vore det konseqvent af konungens befallningshaivande att motsätta sig det enkla stadgandet, som afsåge tillverkarens bästa; konungens befallningshafvandes beqvämlighet hade utskottet ej brytt sig om att taga med i räkningen. Det kunde verkligen ej skada, om något mer skyndsamhet blefve införa i administrationen. Grefve Liljenerantz tog mycket illa upp denna sednare anmärkning och ansåg att frih. Schulzenheim ej hade reda på, ej förstod, ej begrep allt det myckna konungens befallningshafvande hade att görai och för denna fråga, utan blott drog till på måfå, alltsom det föll sig och utan att friherren gjorde sig till godo de lärdomar han kunnat hemta af talarens meddelade upplysningar; hvarvid frih. v. Schulzenheim i skämtande ton erinrade om den bekanta bibliska satsen, att den Herren gifver ett embete den gifver han ock förmåga att sköta det, samt förklarade att han verkligen väntat sig mera hu manitet i uttrycken af en så gammal ledamot af riddarhuset, som grefve Liljercrantz, då han replikerade en yngre. Vid framställd proposition bibehölls nu gällande föreskrift. I 8 9 ( 7i förslaget) tillstyrker utskottet, att tiden, inom hvilken den skall göra anmälan som vill inskränka eller afstå från bränningens utöfvande, måtte bestämmas till 8 dagar 1 stället för 14. Grefve Liljenerantz och grefve Mörner ville, att nuvarande stadgande skulle bibehållas. Grefve de la Gardie och frih. Schulzenheim yrkade bifall till förslaget, som vore fördelaktigt för tillverkarne. Genom votering, 29 röster mot 19, godkändes det gamla stadgandet. I 19:de (S 17 i förslaget) hemställer utskottet — med afstyrkande af K. M:ts proposition — att afgiften för bränvinstillverkning fortfarande i utgå med 60 öre för kannan, bränvinet beräknadt efter 50 proc. styrka och 15 graders värme efter Celsii termometer. Grefve Björnstjerna ansåg det vara i sin ordning att skatten å bränvin blefve ökad sedan man gillat principen om handteringens fria utöfvande. I Norige är näringen också fri och der kommer man ut med 98 öres skatt, beräknad efter svensk kanna; då måtte väl vår näring kunna tåla vid åtminstone 75 öres. Priserna vore i Norge vida högre än hos oss, säger man, men i Norge kostar en kanna bränvin 1 rdr 70 öre, således ej så förskräckligt mycket mer än hos oss och drager man ifrån skilnaden i skatten i de begge länderna, så finner man; att norrmännens bränvin kostar endast 2 öre mer än vårt. En sådan förhöjning i skatten som den föreslagna vore verkligen af behofvet påkallad, ty statens tillgångar måste förstärkas för att kunna bestrida de nödvändiga utgifterna; att upptaga lån nu, dertill vore ej konjunkturerna gynnande. Under sådana omständigheter vore bästa utvägen och äfven den minst kännbara för folket att lägga skatt på bränvinskonsumenterna, och talaren yrkade derföre bifall till skattens höjande till 75 öre, såsom K. M:t föreslagit. Frih. J. v. Schwerin började sitt anförande med att berätta en saga från Skåne om gumman, som af ett troll fick en skrapa att använda, på det kon skulle mjölka bättre, hur gamman aldrig var nöjd med den qvantitet mjölk hon fick, utan begagnade skrapan oupphörligt för att få ändå mer; men följden blef slutli, en den, att kon alldeles utsinade. Tal. ville ej uppdraga någon jemförelse, utan ville blott säga, att bränvinstillverkningen ej förmådde bära högre skatt än den nu gör. Hvad det nyss nämnda förhållandet i Norge angick, så är mellan detta land och vårt den skilnaden, att der har man först och främst klart finansielt förstånd och vidare äro norrmännen ej utsatte för det slags konkurrens, som Ksallas lurendrejeri. Tal. berörde i sammanhang härmed den smugling, som så lifligt bedrets mellan Danmark och Sverge af öboerna på Bornholm, som för denna rörelse låge präktigt till. Ökades skatten skulle detta lurendrejeri ökas ännu mera, och antager riksdagen drawback, så kan man ej längre i Norge ålägga så hög skatt på bränvin som den nu utgående. Af dessa och flera andra skäl afstyrkte tal. derför bränvinsskattens höjande till 75 öre. Frih. Cederström instämde; genom skattens ökande skulle lurendrejeriet komma att än mer florera, lönnbränning m. m. komma i fart, och för öfrigt torde det väl vara ett misstag om man beräknat, att härigenom ännu flera millioner i skatt skulle inflyta, ty efter all anledning torde en mängd brännerier blifva nedlagda. (ef vara TORA otetomannumessie. Regeringen) hade verkligen bort anföra något starkare för förhöjningen än det, att den afsåge inskränkning i konsumtionen och förminskning af de brott och olyckor, som hade sin upprinnelse i bränvinets missbruk?, ty nog viste man det, att konsumtionen ej blef mindre derför att varan fördyrades. Något kraftigt finansskäl hade bort andragas, men så hade ej skett. Tal. ansåg det vara orättvist. att så der i ett slag Vilja öka sk vr öfver2 millioner Tä lade regeringnn härmeå haft något stort mål iBigte lnle tal. varkkaner ra men det Ka : förda skälet ansågtal. ej tillfredställande, — Yrkade derför bifall till utskottets förslag. Frih. Klinckowström förklarade att han ej ämnat deltaga i diskussionen om bränvintlagstiftningen den han sade sig ej vara hemma uti; men efter man kommit att beröra den finansiella sidan af ärendet, så ville tal. säga, att det : alls inte var underligt, att den finansminister, som. 1 budgeten för detta år inberäknat några : millioner, som Sj kanna erhållas för än nästa är, vore angelägen om bränvinsskat j för att erhålla medel. Kattens höjande Tal. var ej beredd på att nu säga hur med våra finanser stod till, men att det stode bedröfligt till, det skulle man snart få se, nemligen då ;M två tablåer, hvilka tal. bifogat sin reservation emot anslagen till de enskilda jernvägsanläggningarne, inkomme till statsrådet; man skulle då finna Hill köillat nfomtlict bholonn. svårstatsg.