Aftonbladet – 16 maj 1866, sida 3

Samtal 1 tullfrågorna. Jönköpingsbladet meddelar i sin Srevyt följande dialogiserade framställning, som på ett klart och lättfattligt sätt åskådliggör betydelsen af det förmenta skydd, som jordbrukarne anse sig vinna genom tullsatser å lifsförnödenheter. Revyförfattaren, som omtalar en af honom företagen resa med skjuts och sitt samspråk derunder med skjutsbon den, skrifver: Emellertid kommo vi helt oförmärkt in på allmänna ekonomiska frågor, och i tal om tullar på landtmannaprodukter, då jag snart i min skjutsare upptäckte en prohibitist, som visste försvara sig med all en Smålandsbondes medfödda fyndighet och advokatyr, hvilka aldrig yppa sig fullständigare än då hans egna intressen äro berörda. Han svarade: Om en får 1 riksdalers tull på e tönna sä, så stanna la den riksdalern i boens ficka, och har en då 50 tönner, så har en la 50 riksdaler, vet ja, å en ska la, utbrast han helt naivt, med hänsyftning på bondeståndet, försöka te få hva en kan.? Ja, ser ni, svarade jag, att resonera så, det är endast att tänka på hvad man ser; men det finnes någonting mycket vigtigt i fråga om ekonomiska saker, som handlar om hvad man icke ser. Hvem tror ni kommer att betala de der riksdalerna, om vi antaga att ni lyckas få dem, något som jag anser föga troligt, då nemligen vi vanligen utföra till andra länder en mängd-spanmål, så att följaktligen priset ej kan bli högre här än hvartill varan kan köpas på andra verldens platser?? De blir la den som köpert.? Ni är ett orakel. Men tänk er nu, hvilka det är som köpert. Det är alla, som icke är åkerbrukare. Det är de, som tillverka alla förnödenheter ni behöfver till redskap, kläder, husgeråd m. m.? . För reskap, så gör en la möet såänt sjelf.? ?Ni måste dock köpa jernet till den.? Ja, de måtte en la veta.? Nåväl! Om ni nu tar de der riksdalerna, för att tala om säden, från smeder, skomakare, skräddare, snickare m. fl. Hvarmed tror ni att dessa skala betala dem?? i De blir la me sitt arbete.? ?Det blir med det arbete de uträtta åt sina kunder, uvaraf ni är en. Men för att kunna få de riksdaler. som de måste betala mer för en vigtig del af sitt uppehälle, så måste de ta så mycket mer för sitt arbete, och detta icke endast utaf er, utan äfven af ert tjenstefolk, som för att kunna betala mer än förr till skomakare m. fl. måste ha högre löner af er.? Åh, de ska de la slippa, å hva angår skräddaren å tockna, så finns de så många såna som vill ha arbete, så de blir la ingen förhöjning. Täflan, min vän, beror ytterst på likhet i inköpspris och lefnad kostnad. Om ni höjer priset på lefnadsförnödenheter för alla, så måste alla också skaffa sig mera pengar för sitt arbete än förut, och detta kan icke ske på annat sätt än genom att höja priset åt kunderna. Ni kan lätt tänka er, att om ni t. ex. ökar priset från 12 till 15 rdr för säd, så måste de tre riksdalerna anskaffas af er köpare, och om han ej har annan inkomstkälla än sitt arbete, så måste han höja priset derpå.? PDe utgifterna bli la inte så stora, så de får en la bestria me de en får för ens varer.? Der ha vi det ja! Om ni nu medger, att då ni skaffar folk större utgifter de ä tvungna att skaffa sig högre inkomster, så frågar jag er: Hvar är vinsten för sädens förhöjning? NE skall äfven tänka er, att taxeringsmännen, som veta att ni får mer än förr för edra produkter, höja er skatt. Den utsädesråg ni behöfver köpa blir er dyrare, embetsmännen komma att begagna en dylik förhöjning såsom skäl för löneförhöjningar. Sammanlägg allt, och ni skall finna att er vinst är ingen. De ä la inte så dumt sagdt; men harra di kan alltid så förträffligt orera, och riksdalra, ha vi fått dem så få vi la se te att vi kan behålla dem.? Jag suckade, tymin bevisning strandade mot hans egennytta. Det ligger någonting nedslående uti den tanken, att sanningen stundom är det, som menniskorna ha svårast att fatta!