Aftonbladet – 12 maj 1866, sida 3

Vecko-krönika. Innehåll: Nyttan och nöjet af furstliga inkognitopromn-al-Raschid och hans risir. — Gustaf III och Schröderheim. — Konung Carl XV och hans förste hofstallmästare. — Ett framtidshopp, som håller på att bli gäckadt. — Humlegårdens krönika. — Det tillämnade kejserliga attentatet mot Luxembourg-trädgården i Paris. — Förslag till en fruntimmerspetition. — Trollflöjten. — Timon af Athen. — Ett språng från det sublima till det löjliga. — Inropningarne. Lyckliga tider, då furstarne med anläggande af en lätt förklädnad kunde okända vandra omkring bland sina folk! Lyckliga för furstarne, som, befriade från majestätets tvång, någon gång eller så ofta dem lyste kunde för några stunder få vara sor andra menniskor och ogeneradt se med egna ögon och höra med egna öron hur deras undersåter hade det; lyckliga för undersåterna, som kände till dessa hemlighetsfulla utflykter och således tryggade sig dervid att herrskaren personligen 10g reda på statsverkets tillstånd och behof, på samma gång hans anade närvaro framkallade mången vigtig upplysning om hvad folket tänkte, kände, fruktade och hoppades, upplysningar som svårligen skulle förmått att bana sig väg till tronen genom hofmännens hopar. Man har hört omtalas kalifen Haroun-alRaschids nattliga vandringar i sin trogne visirs sällskap, och om konung Gustaf den tredjes nattliga äfventyr tillsammans med Schröderheim och Armfelt; brukade monarkerna i våra dagar så der promenera kring stadens gator om aftnarne insvepta i en brun kamlottskappa och med en gammal slokig hatt på hufvudet, skulle sådana kungliga propositioner. som den nyss med all vederbörlig ceremoni nedmyllade angående beväringsutlottningen aldrig komma i fråga, och då hade vi ej heller behöft att petitionera mot lifsmedelstullarne, hvilket nu blir alldeles nödvändigt om vi ej skoa bli lefvande uppätna af dessa protektionismens kannibaler, hvilka sannerligen äro glupskare än både hajar och hvalfiskar. Men konungarne göra icke mer några inkognito utflykter; konung Carl den femtonde uppträder blott sällan i krona, spira och mantel, det är sannt; men han är i alla händelser hufvudet högre än allt folket, och hvar högstdensamme framgär, civilklädd eller uniformerad, beteckna blottade hufvuden och böjda nackar hans väg. Folkets fria närmande, hvartill konungens ceremonilösa sätt att uppträda just skulle tyckas inbjuda, eger sålunda icke rum; konungen å sin sida får ingenting se, ingenting höra; i allas blickar läser han blott jemte den undersåtliga reepekten den besvärliga frägan: hvarifrån kommer han? hvart tänker han gä?? Det blef då icke liten uppståndelse i qvarteren omkring Humlegården en vacker dag i förra veckan, då bögstdensamme, åtföljd af sin förste hofstallmästare, sågs företaga ett slags rekognoscering i nämnde park. ?Hvad kan meningen vara? frågade proprietärerna i palatsen vid Stora Humlegårdsgatan hvar. andra undrande; som en löpeld spred sig den stora nyheten inom några minuter öfver hela Ladugårdslandet, hvars lifliga befolkning ögonblickligen anade att det kungliga besöket i Humlegården förebådade en revolution. Någonting revolterande låg derunder, det ha vi hört antagas för säkert. Det gällde Humlegårdens tramtid. Länge hade den nerrliga parken varit oförsvarligt förbisedd, men de gamla lindarne frodades fortfarande, lyckliga af att vara förgätna af en civilisation, hvar lynne är att sätta yxan till roten på allt hvad träd heter. Beslöto så hrr stadsfullmäktige efter moget öfvervägande att ingå till Kongl. Maj:t med ep anhållan om parkens öfverlemnande åt staden, som ville hålla herr generalfälttygmästaren skadeslös för höskörden i nämnde park, hvilken ingår bland denne funktionärs löneförnåner. Hvarje vän af frisk luft och af vår vackra hufvudstads ytterligare förskönande l: sladde sig då i föreställningen att i Humle! vården finna en behaglig tillflykt undan : ständernas stank och qvalm: parken skulle : aturligtvis upphjelpas ur sin vanvård, den samla fula stängselmuren falla samt ersättas ned ett prydligt jernstaket och inträde öppas midtför den nyanlagda, redan med många vackra hus prydda Nörrmalmsgatan, o. s, v. Alla dessa vackra föreställningar ha ögon-: olickligt skingrats vid majestätets åsyn der l! ned förste hofstallmästeren i sitt följe. Detta vesök kan icke betyda annat än att Humlesården kommer att innesluta — ett kungligt 1 tall. Man säger att förberedande arbeten ör närvarande pågå för parkens apterandell värtill. j Detta är Humlegårdens krönika. Anlagdl,