Aftonbladet – 12 maj 1866, sida 3

med det öfriga Stockholm; att denna stads del tilltager i utveckling är allmänt bekant och att utfartsvägarne måste derigenom gö ras tillräckliga för den växande trafiken bli väl en nödvändig följd häraf. Den del a Kungsholmen, der arbetsinrättningen är be lägen och der nu nybyggnaden till en större industriel anläggning höjer sig, har icke någon aflägsen belägenhet, tomterna der är ännu billiga, så det är troliet attindustrier der kommer att slå upp sina bopålar. Ai det, eller är det ej, i kommunens intresse att underlätta sådant? På andra ställen lägger man just vigt uppå, att utveckliog skall ske, och skyr icke derför rimliga kostnader; finnes något skäl för Stockholm att i sådana fall göra ett undantag? Hrr Wallström och Rudberg, hvilka af Stockholms stadsfullmäktige fått i uppdrag att verkställa regleringspianer öfver Stockholm, hafva klarligen insett det och icke dregit i betänkande att föreslå utläggandet af Gamla Kungsholmsbrogatan till en bredd af 60 fot, trots de 2 å 3 millioner som detta skulle kosta. Om den nya gatan till en början blott framdrages till Klara Norra Kyrkogata, så hvad är väl kostnaden som skulle kunna afskräcka kommunen från detta både nyttiga och högst nödvändiga företag? Jo inköp af obebyggda tomter i qvarteret Lagerbärsträdet. Deu erforderliga marken i qvarteret Beck holmen Norra eges redan förut af staden. Är denna kostnad något skäl att afstå derifrån? Hvarje tänkande menniska, som klokt inser stundens behof och ännu mera de som kunna klart blicka in uti den närmaste framtiden, skola ovilkorligen härpå svara: Nej — och vi kunna med tillförsigt påstå, att ännu ha icke stadsfullmäktige voterat något anslag som så väl i förhållande till sitt belopp kommer att bereda motsvarande nytta, som just detta. En 60 fot bred gata i Stockholm skall äl komma att blifva något ovanligt och förvånande, men den skall säkerligen hafva den förvånande verkan med sig, att våra gaturegleringar skola från den stunden räkna en ny epok, och vi skola komma till insigt derom, att det är skäl uti att äfven med uppoffringar skaffa oss ljus och luft, samt att trafiz och rörelse växa i samma må som man åt dem bereder utrymme. Oförväntadt, men icke obekant, är det att en allvarsam sechism uppstått emellan jernvägsbyggnadsstyrelsen och stadsfullmäktige. I såväl det allmännas som stadens enskilda intresse kan man ej annat än beklaga detta, då jernvägsarbetenas fullbordande ej kan annat än försvåras derigenom, och Stockholms stad i det hela på längden derpå blir den mest lidande. Jernvägsstyrelsen arbetar med begränsade, af rikets ständer anslagna medel och kan derföre icke forceras till eftergifter, öfver höfvan, för Stockholms stads räkning. Verkställer den nu sina arbeten på det sätt, Rtt de blifva hinderliga för trafiken inom staden, så är det endast uti rättegångsväg, som staden skall kunna erhålla ersättning, ty ingen kan väl påräkna att jernvägsarbetena skola kunna inhiberas tills tvister af all möjlig beskaffenhet skola kunna hinna blifva afgjorda. Men hvem skall ersätta stadens invånare för de lidanden och förluster, som en hindrad trafik under tiden kan medföra? Det har man säkerligen icke tänkt uppå. Stadens fullmäktige vara säkerligen bäst stadens intresse, om de med öppet öga för stadens bästa i godo söka en öfverenskomnelse med jernvägsstyrelsen, och ej besagna det prejerisystem, som man icke skytt att till och med offentligt proklamera. Innan vi afsluta denna uppsats kunna vi j uraktlåta att uttrycka vär förvåning derver, att, ehuru stommen till det nya provisionella stationshuset för Upsala-banan redan stigit i höjden, inga anordningar blifvit vidtagna för att försätta de gator, hvilka eda till denna station, i farbart skick, lika ilet hör man att det beslutade torget skall olaneras, så att det kan emottaga den traik, som, i följd af jernvägens öppnande och Hötorgets otillräckliga utrymme, säkerigen kommer att draga sig dit. Hela denna trakt ser ännu så afskräc: sande ut, trots sin närhet till Drottningsatan, att man med skäl kan fråga: Ärdet Stockholm total brist på enskild företagsamhet och offentlig omvårdnad? B—