Aftonbladet – 12 maj 1866, sida 3

Den till stadsfullmäktiges beredningsutskott återremitterade frågan om anläggning af en ay gata i qvarteret Lagerbärsträdet är af så vigtig beskaffenhet, att vi med nöje införa följande insända artikel: Till Redaktionen af Aftonbladet! Då Stockholms stadsfullmäktige vid sam manträdena den 13, 14 och 15 Juni 1864 för sammanbindningsbanans behof till kongl. jernvägsstyrelsen afstodo bland annan mark äfven delar af Clara Bergsgatan, Mäster Samuelsoch Bryggaregatorna, skedde detta med det förbehåll, att de ä dessa gator afbrutna kommunikationerna skulle återställas, der sådant lämpligen kunde ske. Det var då icke stadsfullmäktige obekant, att dessa gatudelar skulle inhägnas inom sjelfva bangården, som, enligt dåvarande projekt, skulle utsträckas från Clara sjö och ram till Gamla Kungsholmsbrogstan och derigenom afstängas för trafiken, Att sålant icke kunde ske utan olägenhet för de ister om jernvägen vid ofvannämnde gator nelägna egendomarne var otvifvelaktigt; men Jå som alltid ansåg man, att ett mindre insresse, den nämnda olägenheten, skulle få vika för ett större — nyttan utaf att sammanbinda jernvägarne norr och söder om Mälaren. De väggångar under bangården för gånde och hvilka jernvägsstyrelsen anlägger, blifva obeqväma och mörka och komma säkxerligen ej att begagnas af andra än de som hafva brådtom, hvarför det är med billighet och rättvisa förenligt att det finnes hinderna utfartsvägar såväl i norr som söder från Munklägersgatan för de nedanför denna gata elägna qvarteren Ugglehufvudet, Gäddan, Gösen, Blekholmen Södra och Braxen, hvilsa, ännu icke mycket bebyggda, dock geoom sitt läge, sin frihet från backar, utgöra värdefulla byggnadsplatser, som snart komma att bebyggas. Vi torde härvid få anmärka, att den mängd hus, som nu rifvits i Clara, har gjort ett stort afbräck för en mängd mindre bemed!ade menniskor, som behöfva bo der i trakten, och att nya byggnaasföretag derigenom bli både nödvändiga och vinstgifvande. Ett afstängande af denna betydliga stadsdel vore således både ett våld och en oklokhet, och ändock äro de, som yrka på att jernvägsstyrelsen skall återställa trafiken på Gamla Kungsholmsbrogatan, på god väg att åstadkomma en sådan afstängning. Då jernvägen blir färdig måste de som komma från Munklägersgatan och begifva sig åt söder taga vägen nedanom stationshuset för att passera den vägundergång, som kommer att anläggas ungefär i fortsättning af Nya Kungsholmsbrogatan. Men vill man åt norr, huru skall det då gå ifall en väg, öfver eller under banan, skall byggas å Gamla Kungsholmsbrogatan? Antingen mötes man utaf en mur, om gatan skall gå öfver banan, eller af en grop, om den skall gå under den, båda lika omöjliga att passera. En blick i kartan visar, att jernvägen ligger utmed Munklägersgatan och att stigningen eller sänkningen för öfvereller undergången just vid norra ändan af Munklä gersgatan skulle nå sin högsta punkt. Den nya gatan, sådan den är af drätsel. nämnden föreslagen, löser såvidt möjligt är de svårigheter, som blifva en följd af jernvägen — alla skulle endast då kunnat afhjelpas om jernvägen byggts på hvalfbågar, hvilket hindrats dels af lokala omständigheter, dels af de enorma summor som det skulle kostat. Om det skulle gå an att återställa trafiken på Gamla Kungsholmsbrogatan, så finnes det ett annat skäl, som högt talar för den pya gatans anläggande, nemligen den förras otillräckliga bredd, som ej är mera än 27 fot, en bredd, som ej mycket öfverstiger den msn numera gifver åt de nya trottoirern i Paris. Kungsholmen har, som man vet, blott på tvenne ställen förbindelse