Aftonbladet – 9 maj 1866, sida 3

lura bevakningen och försvinna från fängel set, samt på sådant sätt bli fri och afres till Amerika, för att der möjligtvis utbyt mitt närvarande elände mot en hederligar vandel. Jag ville skiljas hädan, men på ett fö mig passande (beqvämt?) sätt. Jag vill icke begagna några våldsamma eller alltfö mycket förargelseväckande -medel för at undkomma, alltså på ett sätt, hvilket så li tet som möjligt förorsakade obehag för fän gelsets inre bevakning. En plan i sådar afsigt uppgjordes. De förra gångerna ja; rymt har jag varit ensam på färden. Ni deremot ansåg jag lämpligt att ha sällskap men icke af mer än en i yrket kunnig med fånge, oaktadt tillgång på gamla ?springare icke saknades här. Jag vidtalade derför en värdig kamrat, straff-fången Bergvall att göra sällskap. Han var hemma i för hållandena och hade sett faran i hvitöga förr en gång. Han ingick med begärlighe på förslaget och antog villigt den utkastade rymningsplanen 2.7 I fängelsets vestra byggnad är ett ull spinneri inrättadt. Andersson var der an ställd sm arbetsföreståndare — en befatt ning, hvilken han med skicklighet utförde. På ett öfver spinneriet beläget vindsrum var Bergvall sysselsatt med väfskedsbind ning, hvari han var skicklig, och innanfö! nämnda vindsrum fanns ett stör.e rum, dei fångarnes egna persedlar förvarades 3). An derssons förmansbefattning vid ullspinneriej berättigade honom till åtskilliga göromål ej blott å Bergvalls arbetsplats, utan äfven ö andra ställen inom fängelset. Derigenom kunde han stundom besöka Bergvall; mer då de begge voro för sin djerfva förslagen het noterade hos bevakningen, följdes de med all upptänklig vaksamhet, hvarföre och ä deras sida lika stor fyndighet mäste an. vändas för att nägra ögonblick kunna få ostörda samspråka. Rymningen blef slutligen oåterkalligen utsatt till den 14 Juli förlidet år. (Andersson hade då efter sin sista återkomst tillbringat två och ett tredjedels år i fängelset och uppfört sig exemplariskt.) Men till rymningsplanens utförande fordrades ovilkorligt dels civila kläder, dels nödvändiga ?redskap?. Dessa redskap? — yttrar Andersson — ?bestående af borr, knifvar, dyrkar, dyrkämnen, hoftång, krokiga träskrufvar, en sextio fots fin lina och några andra småsaker, hade vi sjelfva förfärdigat (eller anskaffat?), att begagna vid spinnrockars och väfskedars ofta påkommande lagninug?. Linan hade Bergvall, som lika med mig visste huru nyttig den kunde blifva, förfärdigat af det beckade segelgarn, hvarmed väfskedarne bundos. Den var sammanlagd af 6 stycken väl hopsnodda ändar. Om den var tillräckligt stark, skulle försöket vid dess begagnande ha visat; kanhända hade den då brustit och någon af oss ramlat ned som en skinnpels. Men ännu saknade vi snygga kläder och öfriga effekter för en stilla resande. Dessa saker funnos dock helt nära; men de kunde ej fås utan inträde på förrådet, der fångpersonalens egna persedlar voro inlagda uti särskildt numrerade säckar af buldan. Emedan nöden har ingen lag, öppnade jag med en för ändamålet förfärdigad dyrk förrådsdörren, under det att Bergvall bevakade uppgången till väfskedsbindarevinden. De behöfliga persedlarne utvaldes med stor skyndsamhet, och det sämsta tillgreps visst icke. Dörren tilllästes och kläderna delades kristligt. Emedan det är lättare att åtkomma än att säkert gömma slikt gods, så hade Bergvall tillredt ett, som vi ansågo, passande gömställe i välskedsbindarevinden. Han hade förut i ll tysthet på det sätt tillredt förvaringsrummet, att en golfbräda alldeles under hans arbetsbord upptagits, frän hvilken öppning man kom ned i en trång och läg smyg, bildad ar en ä spinneriet anbringad plankpanelning för värmens tillvaratagande, och jelfva tegeltaket. I denna öppning nedkastades Bergvalls andel af kläderna jemte vågra af dyrkarne, en knif samt träskrufvarne och Jinan. Gömstället hade dessförnonan blifvit försedt med proviant, bestånde af vatten i två en-kannskrus (fängares vanliga drickskrus) samt 2 å 3 rågvullar å 134 skålpunds vigt. På så sätt eväpnad, beklädd och proviahterad gled w Bergvall ned i underjorden, d. v. s. på restra byggnadens tak, medtagande sin fång,eklädnad, utom tröja, väst och mössa, wvilka med hans nummer stämplade persedar Andersson mottog. (Furts.)y