Aftonbladet – 9 maj 1866, sida 3

(Insändt.) Återigen Afrikanskan. Det är en på visst sätt psykologisk märk värdighet, att alltsedan det första gånger berättades att operan Afrikanskan torde komma att uppföras på kungliga teaterr härstädes, så har denna opera icke kunna nämnas utan att på vissa håll åstadkomma en betydlig sinnesrörelse, som frambruti ati insända tidningsartiklar. Det sednaste fenomenet af denna art visade sig i gål nos den genom sitt skrifsätt alltid igenkäniga signaturen —m— i en artikel i Dag. bladet, i anledning af den tillrättavisning, kom en insändare i Aftonbladet häromdagen tog sig friheten gifva nämnde signatur för le förvända omdömen om nämnde operas sarakter, hvarmed han en gång förut hade regalerat Dagbladets publik. Man är skyldig hr —m— tacksamhet för le många tillfällen till munterhet, som hans ryktbara ?konkreta omdöme? rörande teater och musik förekaffat allmänheten. Men bland är det med honom såsom det står i esen: ?men om ban retar mig, om han örtretar mig? — att han icke är att leka med. Denna gången har han oåterkailelisen fällt domen ötver Afrikanskan och bevisat? — enligt hvad han sjelt säger — at! len saknar både inre sammanhang och dranatiskt intresse? ; men den egentliga hulvudsaken är, att sjelfva operan väl kunde så an, bara icke hufvudrolien får spelas a! namsell Hebbe, som för öfrigt totalt utdönes bäde i Robert såsom Alice, i Faust säsom Margaretha, i Hugenotterna såsom Va: lentine och i Figaros bröllop såsom Sueanne och endast tages till näder såsom Fideic (hvilken roll är den svåraste af alla dessa och lager det dramatiska konsimnärskapet: mest i anspråk). Det förargar honom synbart at publiken nu under ett par ärs tid varit a! en motsatt tenka, och det är nog troligtat den skall förändras, tänker han, bara de fått läsa min artikel? Hela detta surrande och brummande skulle förekomma nästen mystiskt, om man icke kände anledningen dertill, som kan förkla ras i få ord. Hvarje musikvän beundrar fru ichatlis stora gåfvor säsom sångerska; den sällsynt ljufva timbren i henves röst och den ovanliga färdigheten göra henne til troligen en af de utmärktaste koloratursån serskor som finnas någonstädes, och hor uppträder också aldrig utan att skörde förtjenta loford för dessa egenskaper. Mer det finnes dessutom en särskild krets som kunde kallas Michaölidyrkare, som icke äro nöjda dermed; de göra allt i verlder r att ingilva den utmärkta sångerskan der föreställningen, att hon tillika är en stol skådespelerska, och att hon bör gå öfver ifrån koloraturgenren till det dramatiska facket. Derjemte kunna de icke tåla — och let står i foll konseqvens med deras dyr san — att någon annan kan tillvinna sig publikens gunst i bredd med fru Michaöli Och för detta ändamål äro de nu framföl allt avgelägne att om möjligt få bort ml Hebbe. Vi spå derföre att hr —m—s omdömen om Afrikanskan komma att helt och hållet örändras om fru Michaöli får bli ensam om Afrikanskans? roll. För öfrigt kommer hr -m— nu sannolikt snart att lugna sig, då nil Hebbes engagement lär vara slut med len 15 i denna månad, då hon lär komma att uppträda för sista gången såsom Valenina Hupetolterne