Aftonbladet – 8 maj 1866, sida 3

ning. Dock är att märka, att i stället för deri förekommande orden: anse rikets ständer sig icke böra godkänna K. M:ts nådiga propor sition, lydde förslaget: så få rikets ständer i underdånighet anhålla etc.? Tal. yrkade propor sition på bifall till detta sitt förslag. Hr Waldenström, den ende bland4talarne som helst önskade bifall till K. M:ts proposition, ansåg lottningssystemet alldeles icke vara så farligt som många föreställa sig; ty det vore ju ej fråga om att utlottas till krig, utan endast till några dagars längre exercisöfning, och något bättre och rationellare sätt än lottning hade ej regeringen funnit. Den allmänna opinionen hade upprest sig mot lottningssystemet endast till följd af vilseledande tidningsartiklar. . Hr Björck trodde äfven att något borde göras att förbättra vårt nationalförsvar. Men som regeringens nu framlagda förslag, ehuru visserligen i många delar förtjenstfullt, dock innehölle många stadganden, mot hvars antagande man med skäl borde hysa de största betänkligheter, och som frågan borde blifva föremål för en grundligare utredning, innan något definitivt beslut fattades, tillstyrkte talaren tillsättande af en komite i hufvudsakligen samma syfte som hr Ridderstad. Hr Staaff uppläste äfven ett skriftligt förslag, men slutade med att rösta för bifall till hr Mur råns. Äfven hr Wistrand yrkade antagande af sistnämnda förslag, men hade önskat att detsamma i något bestämdare ordalag uttryckt ståndets åsigt i frågan, hvilka principer i det kongl. förslaget borde och hvilka icke borde godkännas. Ansåg skarpskytterörelsen vara af största betydelse och vittna om ett berömvärdt nit och en aktningsvärd patriotism, hvilken man på allt sätt borde söka befrämja och icke genom en oklok lagstiftning qväfva. Hr Vongt framställde äfven många anmärkningar mot utskottets förslag; ansåg orättvist att skarpskyttar ej skulle befrias från första årets beväringsmöte, önskade en sådan befrielse äfven för elementarläroverkens beväringsyngungar. Lottning vore en högst vådlig och orättvis metod och borde sist af allt tillgripas. Yrkade afslag i förhoppning att ett annat och ändamålsenligare vid nästa riksdag måtte antingen af re geringen eller representationen framläggas. Er Hierta framställde flere anmärkningar mot hr Muråns förslag, bland andra den, att detsamma ej innehölle något ogillande hvarken af K. M:ts eller utskottets förslag, hvarigenom följden kunde blifva att vid nästa riksdag samma eller lika förslag ånyo komme att framläggas. Ståndet borde uttrycka ett bestämdt ogillande af såväl regeringens som utskottets förslag. Hr Muråns förslag borde således förkastas. Hr Gahn föreslog den ändring i nyssnämnda förslag, hvarigenom det erhöll den Jydelse, som vi i går återgåfvo. Hr Witt kunde ej gilla hvarken K. M:ts, utskottets eller under diskussionen framställda förslag, utan yrkade afslag å dem alla, i hvilken mening hrr Bohmansson och Beijer instämde. Er Lindström omtalade hurusom den enskilde representanten befunne sig i en obehaglig ställning, såsom stående emellan valet att lyssna till regeringens och utskottets förslag, sin egen öfvertygelse eller den allmänna opinionen, eller, som tal. benämnde den, den allmänna instinkten ; uttalade sig varmt för skarpskytterörelsens befrämjande: på det att den må i sinom tid blifva ett stort träd, under hvilket det svenska folket må i trygghet kunna hvila. Yrkade bifall till Murenska förslaget, med den af hr Gahn föreslagna ändring, Hr Carlen ansåg Murenska förslaget ej vara så oskyldigt som dess författare låtit påskina. Det innehölle neml. ett indirekt godkännande af regeringens förslag, sedan detsamma blifvit. i detalj utarbetadt. Ånsåg hr Murn böra ursäktas för dess möjliga brister, emedan tal. trodde sig med säkerhet veta, att ej hr Muren, utan en inom utskottet varande general vore dess författare, och herr Murens författareskap troligen inskränkte sig till några smärre modifikationer af förslaget. Anmärkte det inkonseqventa hos krigsministern, att denne, enligt sitt tillkännagifvande vid den gemensamma sammankomsten rörande K. M:ts förslag, kastat öfverbord allt hvad i kongl. förslaget vore yrkadt samt helt och hållet öfvergått till utskottets förslag. Yrkade rent afslag. Hr Sundvallson önskade äfven att ståndet borde lemna regeringen ett bestämdt och positivt svar på nu ifrågavarande framställning; men som tal. ej kunde biträda något af förr framställda förslag hade tal. uppsatt äfven ett af innehåll: att oaktadt rikets ständer i väsentliga delar, och särdeles hvad vidkommer den föreslagna utlottningen af beväringssoldater, haft mycket att erinra emot de gjorda framställningarne 0. S. V(den öfriga motiveringen lika med hr Murens), så förklara de sig dock i underdånighet anse en rationel reorganisation af beväringsförfattningarne vara behöflig, i det af K. M:t för öfrigt angifna syfte, samt anhålla att, efter ärendets fullständiga utredning af sakkunnige män, nådig prop. måtte till blifvande riksdag aflåtas jemte tillförlitliga beräkningar af de kostnader, hvilka ett sådant förslags genomförande erfordrar. Yr: kade återremiss. Sedan hr Engvall tillkännagifvit, att han yrkade rent afslag, förklarades diskussionen slutad och fråga uppstod om blifvande kontraproposition, och vlet genom votering med 29 ja mot nej det Muren-Gahnska förslaget antaget till kontraproposition, samt antogs äfven i hufvudvoteringen med 32 röster mot 24, som afgåfvos för rent afslag. . Mot sålunda fattadt beslut reserverade sig hrr Wit, Bohmansson, Beronius, Hierta, VWVougt, I Meijer, Blanche, Brinck, Landström, Widell, Hammar och Engvall.