Aftonbladet – 8 maj 1866, sida 3

på detta sätt befordras man ju redan nu. sentationen och hos. regeringen. I ligt. svarsväsendet af folket med tillfredsställelse, unI der det de länder, som hafva konskriptionsarmåer, a uu IOIKCEL JaLL KUUIIUA alv BJ FEBS MN allt. Hvad den af regeringen omordade frivilligheten beträffar, så trör regeringen sjelf ej derpå, när hon genast hänvisar till lottningen. Frivilligheten i kongl. förslaget är således blott ett ord, liknande silkesvanten på den hand, som redan fattat i lotterihjnlet. . Man har sagt, att om man förkastar regeringens förslag, så bör man framkomma med ett annat. Jag kunde också framkomma med ett. De frivilliga skarpskyttarne skulle gerna genom en lag förpligta sig att exerceraj ett visst antal dagar. De skulle sjelfva få välja befäl ända till kapten; det högre befälet borde regeringen utse. Exercisdagarne skulle rätta sig efter de särskilda orterna, och sedan dessa dagar blifvit, efter öfverläggningar af kompanibefälet, genom detsamma bestämda, skulle anmälan derom göras hos bataljonscheferna. Hvad gevären beträffar, så borde sådana af staten utdelas åt mindre bemedlade, alldeles som i England, der de utdelade gevären förses med en stämpel, så att de ej kunna förskingras, enär en försäljning af dem från privat hand är ogiltig. Våra frivilliga skarpskyttar kunde ock, om så fordrades, beqväma sig till ärliga mönstringar. Men, heter det, det blir ej detsamma som att slå läger, ligga i tält. Men att sommartiden ligga i tält är en lyx för den stoca massan af vår befolkning, som om det gäller kan ligga på bara marken. Det utgör just styrkan hos vårt folk, att det kan slita ondt, lefva af den dåliga ste föda, uthärda det tyngsta arbete och ändå ej tappa modet. Denna ihärdighet betyder mera i kriget än sjelfva den beprisade tapperheten. Man. är så lagom tapper på bataljfältet, om man kommer dit utsläpad både till kropp och själ. Det är just denna ihärdighet som bestämt den svenske krigarens framgångar i de många stora krig historien omförmäler, Der är ett litet förslag. Om regeringen framkommer med ett dylikt, i hvilket då naturligtvis andra beväringsåret för de frivilliga skarpskyttarne blir efterskänkt, så kommer nog folket och dess representanter att lyssna dertill: Och skulle någon tveksamhet uppstå, så är blotta skuggan af ordet lottning. tillräcklig att jaga. äfven den mest tveksamme till fanan. Lottningen är i vårt land ett förhatligt ord, och den är ber stämdt skadlig. . Den qväfver q 0 ligger i den gemensamma värnepligten. Rättigheten att försvara sitt land blir ej mera en heder, utan en lotteriaffär. Den som tappar skall, svärjande öfver sin otur, gå till fanorna. Den som vinner, eller går fri, skall slutligen vänja sig vid att anse för en lycka att slippa försvara sig och de sina. Kommer så dertill friköp eller utbyte, så brytes ånyo stafven öfver den obemedlade. Man qväfver det för mången trösterika som kan ligga deruti att jemnlikhet finnes i skyldigheter. Korteligen, lottningen är alltigenom demoraliserande. konskriptionen finnes i andra länder; ja, i brist af något bättre, men derför bör man icke tillstyrka dess införande hos oss. I Frankrike finnes det dessutom något som är lockande för en konskriberad med någon liftig inbillning: det är smarskalkstafven ; men här kommer sådant ej i fråga. Det har visserligen i det kungl. förslaget också blifvit taladt om befordran genom examen, men efordringarne inom militären hos oss äro ej för den ringare medborgaren, och det skulle a heller blifva annorlunda genom det kungl. förslaget. Intet förslag skall vinna genklang hos vår nation, såvida ej krigsoch befordringslagarne på samma gång förbättras. Man talar så mycket om stående armåer i andra länder, att man nära nog glömmer att vi sjelfva hafva en sådan, och som uppgår till 33,000 man, hvilka kunna ökas med 40001 de indragna rotarne och båtsmansrotarne. Detta äricke litet i förhållande till folkmängden. Det är en ståtlig och vacker stam, som ej i något står efter de konskriberade armerna. Jag minnes att 1838 kejsar Nicolaus, som då var här på besök, och hvilken var känd för att förstå sig på exercis, ej kunde förmås att tro det Lifregementets dragoner bestodo af torpare, uppsatte af bönder. Man har skäl befara, att den lilla bit af konskription, som regeringen sökt bifoga vårt försvarsverk, kan slutligen bli af stor skada för vårt indelningsverk. Det onda har -ogräsets vanliga kraft, det måste derföre medan tider är på det allvarligaste bekämpas. Vår indelta arme har hvad den konskriberade saknar. Den har eget tak, egen familj, har allt som starkast binder honom vid fosterjorden och hans armar gagna äfven under freden. Den konskriberade har ingenting annat än kasernlifvet med all dess försoffning och demoralisation, denna så stor att icke ens alla verldens lagrar kunna skyla densammå, för att tala med en känd fransk författare. Den konskriberade är ett magasineradt väsen, hos hvilket man utplånar det sista spåret af menniskan och medborgaren, Ver indelta soldat har, liksom den frivilliga folkbeväpningen, ett fädernesland. Den konskriberade har blott en fana. Bevare oss himlen för ett sådant utbyte! Liksom konskriptionen skulle förqväfva den gemensamma värnepligten, skulle landstormen, sådan den i kongl. förslaget är anordnad, döda de frivilliga skarpskytteföreningarne. Också har hvarje skarpskytt, man i dessa dagar mött, nära nog under tårar frågat: Vill man döda oss? Man anar en stor otacksamhet såsom lön för stora offer åt fäderneslandet. Talaren tillstyrkte rent afslag på den kongl. propositionen. Man behöfver ej bedja regeringen framkomma med ett annat förslag i denna väg. Hon framlägger allt ett sådant isinom tid. Regeringarne omfatta alltid de militära frågorna med synnerlig förkärlek. Vår regering behöfver således ej något råd i detta fall, Må blott det nya förslag hon afger, hvila på den grund, som folket, under förtroende till sin regering och med kärlek till sitt land, så oegennyttigt och ärligt utvisat! Hr Hierta instämde i den nästföregående tal:s yrkande på rent afslag. Hans skäl dertill var, att han ej trodde regeringen kunna till nästa riksdag framkomma med ett antagligt förslag. Han grundade denna sin åsigt på den bestämda motsats i föreställningen om den riktning, hvari man borde gå, som förefunnes hos repreRegeringen utgår städse från den grundtanke, som nyligen uttryckts af en militärisk författare med de orden, alt det gifves icke något godtköpsförslag. Reresentationen åter trodde sig i folkbeväpningsidens utveckling finna en utväg att åstadkomma lett mera effektivt försvar, möjligen för mindre kostnad än den nuvarande. Det schweiziska och Idet dermed närbeslägtade gotländska försvarssystemet utgjorde vittnesbörd att sådant vore möjPå båda dessa ställen omfattas ock förbära försvarsverkets bördor med motvilja. Men huru litet vår regering och vår militärhierarki vilja veta af ett sådant på folkbeväpningsiden grundadt nationalförsvar, derpå anförde tal. såsom bevis den anmärkning han 1856 haft anledning göra, att i sjutton årgångar af krigsvetenskapsakademiens tidskrift ej förekommit en enda notis om folkbeväpningen i Schweiz, oaktadt från alla andra armeer omtalats de allra obetydligaste detaljer. Ett annat bevis härför var, att hvarken landtförsvarskomiten eller det utskott, som nu handlagt ärendet, med ett enda ord omnämnt det gotländska systemet. Hr Muren erkände sin okunnighet i nu föreliggande vigtiga ämuve; men då det af alla vore medgifvet, att vårt nationalförsvar borde förbättras, att armen vore för liten och beväringstkningarne. fö korta så borde väl något görgs Jevtnag Trigan harda 5 et vackra, som l: Man har talat om att!