Aftonbladet – 8 maj 1866, sida 3

Borgareståndet. Diskussionen om beväringsfrågan. Diskussionen öppnades af hr Ridderstad, som ansåg föreliggande fråga vara näst representaHonsfrågan at största betydelse och i behof af noggrannt skärskådande. Efter att hafva redosjort för beskaffenheten af armeorganisationen andra länder samt påpekat den eröfringslystnad, som i de flesta stater gör sig gällande, samt hurusom äfven många af vårt lands politici ännu drömma om fordna och framtida militära dater, öfvergick tal, till granskning af nu föreliggande förslag, hvars principer i allmänhet ogillades af tal., som alltså äfven nödgades yrka afslag å betänkandet i dess helhet. en föreslagna lottningen, wom det förkastliga den i sig sjelf innebär, vore stridande mot svenska folkets nationallynne och skulle komma att medföra oberäknelig skada, samt äfven hafva till följd att många unge . män lemnade sitt fädernesland samt sökte sig ett hem i det fria Ameria. Om friköpningen vore mycket att säga, men man borde dock ej helt och Hållet ogilla densamma. Aflöningen åt dem, som frivilligt anmälde sig till beväringssoldater vore alltför ringa, den svenska arbetaren hade under sommartiden långt större aflöning än 1 rdr om dagen, och hoppet om tillräckligt antal frivilliga torde således ej komma att gå i fullbordan. Tal. gillade förslaget om beväringsålderns framflyttning, klassernas antal och bildande af en landstorm med skarpskyttekårerna såsom centrum. Slutade med den önskan : att en komitå vid denna riksdag måtte tillsättas, bestående hufvudsakligen af medlemmar inom de folkvalda stånden, hvilken borde utarbeta förslag i ämnet och i form af en kontraproposition framlägga detsamma för regeringen. Hr Henschen åberopade sin i denna fråga afgifna reservation samt sade sig anse den allmänna opinionen icke hafva på något bestämdt sätt gifvit sig tillkänna i nu förevarande ämne, emedan några opinionsyttringar ej försports från mer än några få ställen ; men tal. betviflade att denna opinion vore grundad på verklig sakkännedom. Med hänsyn till frågans vigt vore det af nöden att borgareståndet gåfve regeringen ett bestämdt och värdigt svar, hvarföre tal. anhöll, att antingen hans reservation måtte bifallas eller ock någon annan ståndsledamot framlägga förslag i ämnet. Hr Blanche. Många ord behöfvas ej sedan frågan fallit i bondeståndet, som representerar de djupaste lederna och hvilket saken följaktligen närmast rör. Min mening kan dock ej vara att slå mig till riddare på bekostnad af ett misstag begånget af en regering, som för så mycket annat gjort sig i högsta grad förtjent af fäderneslandet. Regeringen har nog rätt deri att vårt nuvarande försvar är otillräckligt. Det är just detsamma som folket redan funnit och det har valt sitt sätt för att afhjelpa denna olägenhet. Detta sätt är mycket olika regeringens. Det kongl. förslaget vill en stående armå på 50.000 man, folket vill, utom den nuvarande stående armån, en folkbeväpning till 100,000-tals. Kongl förslaget nöjer sig med en fjerdedel af beväringen och låter de öfriga gå oöfvade; folket vill i försvaret insätta alla både beväringsskyldige och icke beväringsskyldige, vill att ingen skall vara främmande i vapnens bruk. Kongl. förslaget tillåter friköp eller utbyte; folket anser dylika undanflykter ovärdiga ett land som älskar sin frihet. Kongl. förslaget vill med frivilligheten förena lottningen, det är vattnet med elden; foiket bygger frivilligheten på fosterlandskänslans grund, har historiens vittnesbörd för sig, och dertill sex års egen erfarenhet. Regeringen tror sig kunna försvara landet med de trupper hon I föreslagit; men en blick på våra vidsträckta kur ster, der en fiende hvar som helst kan landstiga, visar hur otänkbart det är att kunna så fort som erfordrades samla hela styrkan till en enda punkt,