Aftonbladet – 5 maj 1866, sida 3

WVecko-krönika. Innehåll: En epidemi som läkaresällskapets rapporter ej omtalat. — Rum för expositionsbesökande. — Fru X. får mer än hon vill ha tör sin våning. — MI VY. måste köpa en rakspegel. — Herr Z. får lof att flytta. — Patres conseripti. — Första-Majpromenaden. — Såkallade englar. — Toiletterna och det dramatiska konstnärsskapet. — Hamlet, Sullivan, Syrsan. — En duell för fru Wennboms skuil. — Herrliga tider för dramatiskan. — Operan får stå tillbaka. — Försvar för tidens flärd. Läkaresällskapets rapporter upptaga ej en epidemi, som emellertid sedan en eller annan månad är mycket gängse här i hufvudstaden och som befinner sig i ständigt tilltagande. Sjukdomen bestär i ett af tidens omständigheter framkalladt raseri eller galen inbillnipg som fått makt med allt hvad fruar och mamseller heter hvilka ha en våning eller ett rum att uthyra öfver sommaren, att de på denna våning eller detta rum skola förtjena glupska pengar af de hitväntade tjugo millionerna expositionsbesökande. Den ädla gästfriheten som fordom var en dygd här i norden, tillhör sålunda icke antalet af de artiklar, som komma att paradera vid utställningen; den lemnas för tillfället alldeles å sido; frågan är nu blott om att kunna pungslå de resande så grundligt som möjligt. Man har i god tid börjat utlägga garnen i hvilka dessa guldfiskar skola fångas. Här har länge annonserats såsom särdeles passande för expositionsbesökande en liten treflig, möblerad våning om fyra rum och kök i Ormsaltargränden, och en dito med glas och porslin till och utsigt öfver en trädgård ej långt från expositionspalatset vid Trebackarlångsgatan; hyran är billig — 10 rdr rummet om dagen, det minsta som betaltes vid expositionen i Malmö för ett par år sedan. Fru X. var nog anspråkslös att blott begöra 25 rdr i veckan för sina två små söta rum vid Surbrunnsgatan; det är alldeles för litet?, sade kommissionären till hvilkea hon lemnade sin adress; 740 rdr skall frun ha. Herrskapet Y. har tagit detsäkra för det osäkra och öfver sommaren hyrt ut sin våning för 450 rdr, som de sjelfva betala; men i kontraktet ingick det vilkoret att hyresmannen äfven skulle köpa en mobilier, för 500 rdr, enligt specifikation upptagande bland annat en gaskrona, som jag icke ser hvad de resande göra med under sommaren, och en rakspegel, som till hösten blir en ren öfvertlödsartikel för hyresmannen, hvilken är ett fruntimmer. Hr Z. har gästat hufvudstaden sedan i höstas för riksdagens skull. Han har under hela tiden bebott samma lägenhet och ganska ordentligt månad efter måned betalt sin hyra på dagen. Aldrig ett ondt ord mellan honom och hans värdinna! Såmycket mera öfverraskad blef han då hon en af de sista dagarne i April inträdde i hans förbyrda rum och utan något slags omsvep tillkännagaf att han finge bereda sig på att flytta den 1 Maj. — Men af hvad orsak? frågade riksdågsmannen. — Af den orsaken, svarade värdinnan, att jag får lof att ha rummen lediga till expositionen. — Men expositionen börjar icke förrän i medlet af Juni, och med Maj månad är mitt deltagande i riksdagsarbetet slut; jag skulle ogerna vilja göra någon flyttning för den korta tid som återstår af mitt vistande härstädes; går det icke an ati få bo qvar här till Maj månads slut? — Nej, svarade frun, höfligt men bestämdt, det går verkligen icke an. — Men i Maj komma ännu icke några expositionsbesökande, och jag vill gerna för denna sista månad betala något mer än förut i