Aftonbladet – 2 maj 1866, sida 6

eller låtsade läsa, mycket förtretad på både fadren och brodren, ehuru af olika orsaker Roger lade vänligt handen på hans axe och sade: Nå, hur går det med dikterna, broder? Jag hoppas de snart äro färdiga att läggas under pressen? Nej, de äro icke färdiga, och vore det ej för penningarnes skull, så brydde jag mig ej om att läta trycka dem. Hvad tjenar det till att vinna utmärkelse om man ej får skörda frukten deraf? Seså, icke mer om detta, Osborce, jag ber dig derom; låt oss helire tala om våra affärer. Nästa vecka skall jag taga min stipendiatexamen och sedan skola vi ha samma börs, du och jag; det komrer ej i fråga att jag går miste om stip-ndiet nu, då jag redan är senior. För närvarande har jag ondt om penningar och jag vill ej heller begära några af vår far; men då jag väl bbfvit stipendiat, så skall du taga mig med dig till Winchester, så att jag får se din lilla hustru. cOm måndag är det en månad sedan jag var der, sade Osborne, lade bort sina papper och stirrade i eldbrasan, som om han der hade sett hennes bild. I sitt bref i dag sänder hon en så nätt helsning till dig. Den skulle förlora på att öfversättas; se der, läs sjelf4, tillade han, pekande på ett par rader i ett bref, som han tog upp ur fickan och uppvecklade. Roger misstänkte att några ord voro oriktigt stafvade, men innehållet var så vänligt och bhjertligt och andades en så uppriktig och enkel tacksamhet, att han ej kunde underlåta att på nytt känna sig dragen till denna osedda svägerska, hvars bekantskap Osborne gjort i Hyde Park, der han hjelpte henne alt söka efter något förloradt klädesplagg,