Aftonbladet – 2 maj 1866, sida 3

aska, bör i viss grad tillskrifvas det häri innehållna lätt lösliga kelit. På sandjord är det i större glimmerblad och gröfre fältspatkorn befintliga kalit än mindre fallet för hastig förvittring och derföre är ett tillskott af lämpliga kaliföreningar genom gödsling på sin plats, så länge man icke lyckas att på ett verksammare sätt påskynda den naturliga förvittripgen än genom kalkning, bränning o. s. v. Det gifves dessutom stora sträckor af madar på djup dybotten och af mossar, som icke kunna yfvas öfver kalirikedom, utan tvärtom förtjena benämning af kalifattiga. Vid hvarje lämpligt tillfälle har jag derföre frambålli: nödvändigheten af att förse dessa jordmåner med den behöfliga mineraliska växtfödan och företrädesvis rikta dem med kali genom påkörning af lera (eller i nödsall af sand). Man förbättrar på detta sätt ej blott den kemiska beskaffenheten utan äfven den fysikaliska och man bereder åt växterna ett bättre rotfäste m. m. Men allt som oftast frambålles svårigheterna vid den föreslagna melioriationen såsom för kostsam och besvärlig. Näväl! Må man då försöka att göda mossodlingarne med kalisalt, i förening eller omvexlande med benmjöl (eller superfosfat) och kalk! Att lerkörning eller mergling (med lermergel) härigenom helt och hållet kan undvaras, vågsr jag likväl ej påstå, utan tror rasthelire, att de tillköpta gödningsämnena af nyssnämnda kategorier skola framkalla rodiga grödor företrädesvis på de förut leade (eller sandade) odlingarne. Med egaren af den första kalisaltfabriken vid Stassfurth, dr A. Frank, är jag personigen bekant; hans kommisionärer i Stettin iro hrr Proschwitzky och Hatrichten, och rån dessa förväntar grosshandlaren E. Antrin i Stockholm till våren ett parti af de lika kalisalterna för försöke anställande. ätt annat, äfven mycket aktadt etablisement Stassfurth, är det af hrr Vorster och Grireberg. Närmare upplysningar samt priskuranter komma ofördröjligen att samtliga hushållingssällskaper delgifvas. Stockholm den 7 Mars 1866. Alexander Miller.