Aftonbladet – 2 maj 1866, sida 3

(Insändt.) Gtoenmäle. Er generaldirektör M. Huss har i Aftonbladet för den 18 April detta år behagat besvara en insänd artikel med titel: 7Om menniskoplågeri och mångläsning?, hvarvid hr Huss yttrar sig skola punkt för punkt vederlägga insändarens resonnement. Hr Puss fäster sig då i första rummet vid ins:s yttrade klagan öfver den Penergie som leGt seminariet till den punkt der det nu står?, Brist på energie är visserligen alltid beklaglig, men energie i tillbakagäende är i sllmänhet icke någonting att berömma, och för seminariet specielt her cen åiminstone, efter mångas uppfattning, icke visat sig fördelaktig. Och att seminariet och ännu mer normalskolan med sin klassflyttning, sin explikation och sin mångläsning icke följt Jen nyare tidens riktning, vill kanske till och med hr generaldirektör Huss icke bestrita. HrHuss har beskyllt ins. att endast baiva meddelat allmänheten ett utdrag ur seminariets läsordniog. Detta förfaringssätt skyndar ins. förklara varit uppsätligt, i det han ensåg första afdelnipgens schema icke för eleverna medföra någon öfveransträngnivg, då dess fordringar 1 sanning äro mer än måttliga och hela denna afdelnings schema med undantag al proflektionerna — ett ganska vanligt skol-schema, der uttale-lära, insanläsning, explikation och verber figurera för hvarje deg, och der studium af utländska språk upptager icke mindre än 10 af de 28 läst mmar, uti hvilka seminarieveckan på denna afdelnipg är indelad. Att bilia ett seminarium för undervisning uti explikation och innanläsning af främm.nde språk synes liter besynnerligt, och att språkundervisnin gen inom seminariet måste stå på klena fötter och de: — vi våga åter upprepa detia — är lika olämplig som den borde vara öfverflödig?, bevisar hr ge eraldirektören sjelf, då ban säger: ?ty liksom alla skrifningar på lägsta afdelningen ega rum hvar fjortonde dag, så skrifves på de bäda högre afdelningarne franska och engelska hvar fjortonde dag, men svenska endast hvar tredje vecka?. Man kan tänka sig huru mycket man inhemtar af ett främmande språk, då skrifningar endast ske hvar 14:de dag. Också kan ins. uppgifva elever i de högre aldelningarne, som ej ens kunna hjelpligt explicera en tysk bok. Kanske detta är en icke ovigtig vink? om huru undervisningen på seminariet bedrifves. Nödvändigheten af den valfria kursen har ins. så mycket mindre bestridt, som hans föltrop just varit — frihet, frihet att välja hvilka ämnen män behagade; att på en gång och lika tillämpadt begagna både det obligatoriske och fria systemet var detsom ins. tibnn absurdt. Det olämpliga, uti ett strängt vidmakthållande af den nuvarande obligatoriska kursen, har redan visat sig inom det beprisade seminarium, ilhy åtminstone en af eleverna, för att iå tillfälle gifva de omtalade 15 lektionstimmarve i veckan, från icke mindre än tre af de obligatoriska ämnena erhållit dispens, och detta af uppgifren orsak, att hon i dessa ämnen redan egde erforderlig skicklighet. Äfven denna gynnade elev sku.le dock icke kunna medhiuna dessa 15 timmars ?på ett så utmärkt hedrande sätt? gifna lektioner om arenan för hennes verksamhet icke vore förlagd till — normoalskolan. Hvartör har hr Huss ej återgifvit detta förhållande fullständigt? — Uppgiften att de öfriga elevernas hemarbete icke skulle ; vara betungante, kan insändaren med bästa vilja icke återtaga, ty hvarifrån eljest detta dofva mummel om öfveransträngning och vakor, denna lågmälda, men derföre icke mindre berättigade klagan öfver otillräcklig hvila, men öfverdrifvet arbete, som så många gånger och från eå olika håll sårat insändarens öra och hjerta och som slutligen förmått honom att äfven med fara att misskännas söka lyfta en liten flik af den slöja, som tills pu hvilat öfver seminarium och förhållandena; derinom. Om den kongl. direktionen bade gjort sig mödan att undersöka förhållsndet med hemarbetet öfver hela seminariet och icke stannat vid de skickligaste eleverna, hade kanske hvilotimmarne krympt ihop till det af ius. uppgifna antalet. Hvad förminskningen eller upphörandet hos eleverna af de ?ancemiska biljuden i halsens blodkärl angå, så framgår tydligen ur hela hr doktor Sandahls bleksotstatistik?, att den är ämnad att vara ett bleklegdt nej på mensklighetens böner?. Med afseende på beskyllningen mot ins., att han sökt inbilla allmänheten ?att man i seminariet till och med pluggar in katekesen?, ber insändaren få hänvisa till den första artikeln, der bäst ses om han yttrat ett enda ord i denna ovfinino: hvad åter Pda