Aftonbladet – 1 maj 1866, sida 2

HBlodslottningen. I dessa dagar, kanske redan i morgon, kommer den vigtiga frågan om en genomiponde förändrivg i värt försvarsväsen till örhandling hos rikets ständer, och man ser f flera tecken att vederbörande, trotts den llmänna ovilja, som förslaget att medelst otining uttaga en del af den hittillsvarande veväringen till soldater, framkallat öfver rela landet, icke uppgifvit hoppet art kunna jr ;enomdrifva detta förslag, naturligtvis under rutsättning, att den blifvande folkrepresentationen dermed skall vara bunden och cke kunna frångå denna princip. Vid försveret för detta förhatliga, ja, låtom ss säga det helt öppet, i vårt land omöjiga system, hakar man sig med synnerlig förkärlek fast vid ordet konskription och söker genom vidlyftiga etymelogiska och historiska härledningar af nämnde ord ådsgalägga, att vär hitfillsvarande beväringsinstitution icke är någontiog annat än en art af konskription samt att ull följd häraf dei nya sakernas skick som man vill införa alls icke är någonting nytt, utan endast en modilikation ar det nu befintliga. Vi iro dock icke att man dermed förmär att göra en enda prose Den stora hufvudsakliga skilnaden ligger i öppen dug — skilnaden mellan en på p iccipen af allmän värnepligt fotad milis 5 den ena sidan och å den andra en fördnbbling af liniear. n medelst lotteriutskrifning och ett faktiskt upphäfvande af hvarje tilistymwselse till en verkligt ordnad folkbeväpnicg. . Skulle statsmakterna verkligen vilja ge ett sådant svar på de önskningar om ett ordnande af ett omfattande nationalförsvar, som gifvit sig luft genom den frivilliga folkbeväpningen och genom det varma intresse, hvarmed den blifvit om fattad, då skulle man isannning derpå kunna lämpa det bekanta bibelspråket: Hvilken är den menniska ibland eder, att om hans son bedes bröd af honom, han bjuder honom en sten? eller om han bedes fisk, månne han då räcker honom ena orm?? . Hela den storartade rörelse, som genomgått vårt land och som inför hela verlden så högt vitinat om, huru stark fosterlandskänslan ch den nationella sjelfuppehällelsedriften är i vårt land, skulle sålunda icke ha något annat resultat, än att viskuile nu helt plötsligen öfvergå till ett militärsystem, som aldrig vunnit insteg uti de europeiska stater, der friheten är säkrast grundlagd, och som man synes färdig att öfvergifva i åtskilliga andra länder, der folkfrihetens och en sund statshushållnings principer börja mera göra sig gällande. Det heter visserligen, att vid sidan af Jotterikonskriptionen den frivilliga folkbeväpningsrörelsen skall kunna fortgå, och en officiös föria har vyligen framkastat den tanken, att folkete stridbarhet och vapeufärdighet skola upprätthållas och förkoiras genom den allmänna uppfostran och frivilliga vapenöfnirgar?; men ehuru vi icke vilja betvifla, att man verkligen kan hysa en sådan föreställ ning, så vittnar den dock i bäsia fall derom, att man på det hållet gjort sig föga reda för en dylik rörelses vilkor och natur; det borde duck icke vara obekant, att det endast är i stater, der man varit fri från lottningskonskriptionen, som denna rörelse utvecklat sig, samt att erforenheten tillräckligt intygat att den tvungna militärtjensten i fredstid, pålagd en del af landets befolkning, har en utormoidentlig förmåga att göra hela militärväsendet förhatiigt och hos landets öfriga befolkning utplåna lust och intresse för krigiska öfningar. Det är genom att slumpvis till soldater pressa en del at landets fattigaste belolkning som känslan af allmän värnepligt försvagas? och icke, som den nyssnämnde officiose förfatlaren påstår genom att medelst en laglig organisation bygga på den grund, som är lagd genom den trivilliga folkbeväpningen. Den s.k. landstorm, som skulle ingå i den nya planen, är så långt ifrån att innebära något tillmötesgående af iderna om en folkbeväpning, att den tvärtom endast kan anses innebära en parodi derpå. Vid jemförelse med denna lika onödiga som alldeles onyttiga papperslandstorm skulle till och med det s. k. borgerskapets ksvalTleri och infanteri i Stockholm kunna anses såsom storartade verkligheter. De sociala vådor och olägenheter, som l ofelbart skulle uppstå ur lotterskonskriptioI nen, hafva dennas anhängare trott six kunna ganska lätt halka öfver. De ha bland annat eriorat om Wermlands fältjägarregemente och att riket icke genom detsamma blifvit öfversvämmadt med proletärer. Jemförelsen är ganska lämplig; ty de 8. k. beväringssoldateraa skulle uvgetär komma i samma ställning som Wermlands fältjägare. I Men det blir en betydlig skilnad, om i ett land 500 eller 25,000 man befinna sig uti en sädan ställning. Det besynnerligaste är, att man har mod att orda om jemnlikhet inför lagen, i samma lögonblick, som man föriäktar införandet af lett system, hvarigenom bland den fattigaste I delen af landets befolkning ett antal skulle utlottas, för ait i första hand vara redo att l offra lif och blod, medan de förmögnare under fredstid lätt kunde befria sig från all militärpligt och i krig -ndast i yttersta nödfall skulle kunna tillhällas att deltaga ilandeta försvar. Vi tillåta oss anföra hvad en fransman yttrat rörande denna art af jeronIlikhet: Hvad är väl denna förmenta jemnlikhetsgrundsats, som konskriptionen hyllar, från hvilken de rika unga männen kunna befria sig med två eller tre tusen francs och låta len olycklig fattig stackare dödas i sitt ställe. Endast bonapartister kunna vara i stård att kalla denna lagliga vidunderlighet jemnERE