Aftonbladet – 1 maj 1866, sida 2

båda kerrarne stodo helt nära mrs Gibson, dansade Molly förbi och lord Hollingtord, som såg henne, afbröt det lärda samspråket med utropet: Hvilken liten söt flicka er dotter är! Vanligtvis är det så svårt att tala med flickor af hennes ålder; men hon bar så mycket förstånd och är så intresserad af alla allvarligare saker; ganska beläst också — hon bade god reda på Le Regne Animal — och så ser hon verkligen mycket bra ut! Mr Gibson bugade sig; en dylik artighet gjorde honom största nöje, antingen den som yttrade den var lord eller ej. Det är ganska troligt att om Mollys samtal varit så innehållslöst som vanligtvis är fallet med mycket unga flickors yttranden, så hade lorden kanske icke ens märkt att hon var veker — eller ock tvärtom: hade hon ej varit ung och vacker, så hade kenske hennes intresse för vetenskapliga upptäckter ej varit af någon betydelse för lorden. Huru det nu var så hade Molly emellertid vunnit hans bifall och beundran, cå mycket var säkert. Och då bon härnäst åter kom till sin plats möttes hon af vänliga ord och småleenden, som mrs Gibson nu slösade öfver henne, ty det behöfs ej mycken konst för att räkna ut, att om det skall vara en god sak att vara svärmoder åt en högförnäm pascha af tre hästsvansar, så förutsätter det att hustrun, som utgör den förenande länkea mellan dessa båda, stär i godt förhållande till sin mor. Och så långt in i framtiden hade mrs Gibsons tankar redan vandrat. Hon önskade blott att det varit Cyntia som blifvit så gynnad af ödet. Men Molly var en sväll och lydig flicka och der till, som mylord anmärkt, både vacker och förståndig. Det var skada, att Cyntia föreirog att vara modesvärmerska framför att