Aftonbladet – 30 april 1866, sida 3

SJ NA BR EN MAT AVD MARINA ningen? Såsom ett alldeles färskt exempel burule des de såkallade egendomsvärdena, till följ af tillfälliga prisstegringar, varit uppstyltad må anföras, att inom den rika provinsei Östergötland sednaste taxeringsvärdena i fast egendom blifvit nedsatta med 20 millio. ner rdr i jemförelse med föregående år När man sålunda finner att mången landt egendoms innehafvare gjort allt för att sy. nas rik, samt mycket för att blifva fattig så bör man ej förundra sig om till exempe en egendom, som 1856 inköptes ör 100,00 rdr, sedan från bruttoafkastningen blifvit af: dragna alla brukningskostnader och onera, ej gifver mer än 3000 rdr. Hvarken tulllagstiftning, kreditlagstiftning eller försök att göra en förment lånerätt? gällande kunna häruti bringa någon ändring, utan I det enklaste och klokaste är att låta värdet I bero af afkastningen, och följaktligen att göra sig förtrolig med den tanken, att den Jegendom som endast afkastar 3000 rdr ej Jär värd mer än 50,000 rår. egendoms-innehafvare, som låter sina illuDen landtsioner fara och träder i spetsen för sitt jordIbruksarbete eller åtminstone leder och öfvervak ir detsamma, kommer snarare till ekonomiskt välstånd än den, som låter dagen gå under förhoppning att hjelpen skall komma genom underbara regeringseller riksdagsätgärder. en tid är ännu ej urminnes, då man blef brukspatron och välmående genom att köpa ett bruk och låta det gå som det gått förut. Men numera leder det vanligen till ruin, Om någon, som ej förstår brukshand teringen, slår sig på att blifva bruksidkare. Förhållandet har varit och är temligen likartadt med landtbruket, men ännu i dag göra alla anspråk på att duga till jordbrukare. Inom familjerna anses ofta de, som ej ega hufvud nog att blitva embetsmän eller industridkare, goda nog att blifva jordbrukare. Att sådana, missnöjda med sin egen ställning, gerna omfatta den trosbekännelsen, att orsaken till felslagna förväntningar ligger uti brist på skydd för jordbruket, är naturligt. Men alla dessa missförhållanden utjemna sig sjelfva fastön öfvergången blir mer eller mindre svår allt som man håller fast vid tanken på hvad som under en kort tid varit, eller bemödar sig att uppfatta ställningen sådan den är. Sedan vi nu hafva visat på hvilka beräkningsgrunder man kan komma till dåliga procent-afkastningar i fråga om jordbruk, så skola vi taga oss friheten visa, att samma riksdagstalare öfverdrifvit åt motsatt håll, då det ifrågakommit att gifva sin afund luft emot bank-institutionerna. Så länge dessa institutioner ionehade ett slags monopol, deri genom att det antal banker som fanns ej fick ökas, så ogillade äfven vi detta förhållande. Men sedan genom 1864 års banklag väsentliga förbättringar uti banklagstiftningen blifvit införda och numera tillåtelse att bilda nya bavker ej förnekas, så är bankväsendet en industrigren, som utvecklar sig på den fria täflans grund, hvadan det stär enhvar fritt at! tillegna sig fördelarne af att er. Det låter obeskrifligt inrätta nya ba. populärt när san, som frih. 8. antyder, att de förtappade, som sysselsätta sig med penningeaffärer, nödvändigtvis måste hafva gjort kassakistan till sin kyrka och ningen till sin Gud?; men det är lyckligtvis ingenting anrat än en utnött fras, ty det ofantliga flertalet af dem, som drifva bankrörelse, måste hafva mera reda i legreppen än frih. S. om de skola lyckas. Bland de enskilda bankerna finnas trenne, hvars lottbref kunna köpas under det belopp innestående grundfond och reserv. fond stör lotten utgöra. Dessa lottegare bör väl icke frih. 9. afundas. Sedan kommer fyra banker, hvers lotter vid sednast gjorda försäljningar betingat ett pris, ungefär motsvarande innestående grundfond och reservfond. Detta må väl heller icke anses innebära en afundsvärd lycka; men nu komma vi till fem binker, hvars lotter ej kunna köpas utan erläggande af ett tillägg utöfver andelarne i grundfond och reservfond, och dessa institutioner skulle det således vara, mot hvilka afundens giftiga pilar borde riktas. Om de åtta nyliger etablerade bankerna är för tidigt att yttra sig. För att kunna tala isiffror och visa haltlösheten af frih. S:s uppgitt, utvälja vi bland dessa fem den bank, hvars lotter blifvit jemförelsevis högst b.telta. Det är Stockholms enskilda bank. Den för 10 år sedan gjorda inbetalning å Jotten var 1000 rdr, den vid sednaste ärets bekslut, befintliga reservfond utgjorde, sedan ordinarie bolagsstämman beslutat i afseende på det belopp, som blifvit stäldt till dess disposition, 1 rår pr lott. De innestående fonderna voro således 2090 pr lott, hvaremot priset under sednare tiden varit 2700 1dr pr lott och utdelningen 250 rdr pr lott. Om man härtill lägger de 70 rdr pr lott, som blifvit af bo-; laget reserverade, så utgör alkastningen 320 rår, hvilket blir, i jemförelse med de först inbetalda 1000 rdr, de af frih. 9. uppgifna Trettiotvå procent?. När det var fråga om jordbrukets afkastning, då antog frih. S. till beräkningsgrund ett stort fingeradt kapital, hvarigenom procentafkastningen måste blifva låg. Men när detär fråga om en bank-institution, så antog hen hvarken det befintliga kapitalet i grundfond och reservfond, ej heller det pris, som en stor del af nuvarande innehafvare erlagt utan det primitivt inskjutra kapitalet, hvilket är precist lika riktigt som om en landtegendomsegare jemför sin egendoms nuvarande afkastning med det pris som i farsfars tid för egendomen blifvit bealdt. Som man finner gifver i Stockholms enskilda bank innestående kapital 2090 rdr, en afkastning af 320 rdr, och detta lärer icke utgöra: 732 procent?. Afkastningen är i alla fall rätt betydlig, men billigheten fordrar att erkänpa det detta icke endast är aftkastning af kapital utan jemväl afkastning af ett högst betydligt arbete. Många grenar af bankväsendet gifva afkastning ej så mycket på grund af det kapital som användes, utan fast hellre på grund af bankens kredit. Det vore således rättare alt benämna banklott t. ex. 11900 i banken efter lotternas hela amuvl, än efter de innestående fonderna eller det i marknaden en-l am AT nä PR DA a mt vw DR Oh Ar rr KR