Aftonbladet – 28 april 1866, sida 2

såg ut precist som annat folk, som mrs Goodenough sade, för att ursäkta ett litet missöde, hvaraf hon träffades. Hon hade tagit sig god tid för att betrakta de Xförnämat och hade med ganska hörbar röst frågat sin vän och granne mr Sheepshanks hvilka de voro, utan att ens märka hans försök att tysta henne genom att svara henne i hviekningar. Men hon hörde och såg nästan lika illa, så att hans hviskningar blott ådrogo honom nya frågor. Med någorlunda tillfredsställd nyfikenhet, ämnade hon nu bege sig hem och släcka ljusen och kolelden, men stannade ett ögonblick hos mrs Gibson och sade i förbigående: En sådan hertiginna detta är! Så dåligt klädd och utan en skymtaf diamanter! Det är ingen af dem allesamman, som är värd att se på, utom grefvinnan; hon är och förblir ett ståtligt fruntimmer, fastän icke så gladlynt som förr. Men inte var det något att gå hela natten och vänta på !X Ett ögonblicks tystnad följde. Derpå räckte lady Harriet handen åt den gamla frun och sade: ; Ni har glömt mig, then jag mins myeket väl att jag sett er vid Towers. Lady Cumnor har blifvit mycket mager, men vi hoppas att hennes helsa dock är återställd. tDet är lady Harriet4, sade mrs Gibson i djupt förebrående ton, SÅ bevare mig, är detfröken! Jag hoppas alt jag ej sagt något förolämpande! Men ni ser — jag vill säga, fröken ser — det är sent för sådant folk som jag, och jag hade längesedan legat i min säng, om det ej hade varit för hertiginnans skull, ty jag trodde att hon skulle komma i krona och diamanier; det är tråkigt att vid min ålder gå miste om det enda tillfälle som ges, att få skåda något dylikt.