Aftonbladet – 28 april 1866, sida 2

af deras fordna herrar. Då nu ett förslag detta syfte antogs af kongressen, tvekad icke presidenten, som redan förut hade yt! rat sig mot medgifvandet af poli tigheter, att genom sitt veto upp lag, som ville gifva negrerna ett skydd mo örutsedda förföjjelser. Detta var träd: i öppen strid mot kongressen. Lika sto som republikanernas vrede blef nu demo kraternas glädje och förtjusning. Som de emellertid fanns skenbara skäl för motstå de mot den omnämnda lagen; som presidente; tycktes vilja medgifva negrerna en specie rätt att skyddas af nationen; som förslage nog hårdt stötte läran om de enskilda sta ternas rättigheter för hufvudet, och som des tillä a rdrat användande af dei milivä yrke derstöddes presidenten politik i den a icke endast af demo kraterna, utan äfven af några bland det repu blikanska partiet. Men presidenten stannade icke härvid. Genom att sätta sitt veto mot den bill, son skänkte medborgerliga rättigheter åt allt amerikanare utan afseende på race och färg bar Andrew Johnson i dessa dagar objelp ligt brutit med Norden, stöllt en afgrunc mellan sig och frihetens vänner samt utma nat kongressen till en strid på lif och död Man häpnar i sanning öfver den djerfhe som fordrades för att söka undertrycka er så rättvis las. Eller hvad innehåller v detta lagförslag? Jo, det vill gifva negrerna i likhet med andra medborgare, rättighe att upprätta kontrakt och yrka deras verk. ställande, att väcke en process, att få af ega vittnesmål, att få ärfva, köpa och lja, kort sagdt, rättigheten att komma : itnjutande af de garantier, som betrygga eganderätten och den personliga säkerheten. Kongressen vill vidare att negrerna icke skola underkastas annan bestraffning än de vita. Hvad kan väl vara mera rättvist? — vad kan väl mera strängt öfverensstämma ned den princip, på grund af hvilken slaf. veriet blef afskaffadt? Om det i de stater, ler den så häftigt blifvit med väpnad hand örsvarad, ännu är tillåtet att beröfva ne;ern frukterna af bans arbete, att neka utvetalandet af den med honom öfverenskomna lagspenningen, hvad är väl då hans befrise annat än den ömkligaste force, som nå;onsin spelats på jorden? Det skulle såleles vara för ett sådant resultat som den merikanska jorden blifvit mättad med blod ch höljd af medborgares lik! Man skulle nödgas tvifla på rättvisans seser här på jorden, om Andrew Johnson inge segrande ur den strid i hvilken han nlåtit sig med sitt lands lagstiftande föramling. Ett faktum är i alla händelser att jenna redan kullkastat hans veto och derned upphöjt förslaget om negrernas medorgerliga rättigheter till lag. Om presienten nu vill neka att verkställa denna lag — hvad sedan? Jo, ban utsätter sig då för tt bli försatt i anklagelsetillstånd, något om antingen skulle framkalla en revolution ller krossa hans makt. Detta är den förirliga eventualitet, som man nu börjar motse. )bestridligt är emellertid, att presidentens ista veto ökat och stärkt hans motståndares d. Många bland demokraterna sjelfva, vilka icke gå nog långt att vilja förneka I billighetsoch mensklighetskänsla, väga ;ke längre höja sin röst till hans försvar. jelfva Times korrespondent har sett sig ungen alt medgifva, att Johnson på de sia veckorna i betydlig mån förlorat terin. Den allmänna meningen förklarar sig mot honom med en häftighet, som ökas ed hvarje dag. Man har på hans väg roat Copperhead?, och Times korrespondent nmärker med skäl, att detta rop för närrande är i Förenta staterna icke mindre idligt för en offentlig personlighet än ropet misstänkt? var i Frankrike under den föra revolutionens och skräckväldets dagar. ka rät