Aftonbladet – 27 april 1866, sida 6

mn emå förtroenden om den fordna skollärarin. nan i Ashcombe. Gudbevars, så nedlåtande man har blif. vit! Jag mins n:g den tid, då mrs Kirkpa. trick ständigt gick i gamla, svarta sidenklädningar, och var höflig och tacksam för minsta välvilja. Och nu är hon klädd i sidensars och talar till mig som om hon nätt och jemnt kunde minnas hvem jag var, ifall hon gjorde sig stor möda! Det är icke så länge sedan mrs Dempster kom och frågade mig om jag trodde det kunde gå an at skicka mrs Kirkpatrick en ny våd till hennes gredelina sidenklädnivg, istället för den som blifvit förstörd derigenom att mrs Dempsters betjent slagit ut kaffe öfver den, afto nen förut. Och hon tog emot tyget och tackade till — men nu är hon klädd i perlfärgadt sidensars! Och på den tiden skulle hon minsann hafva varit rätt glad att få gifta sig med mr Preston.? Jag tyckte mig förstå att det var hennes dotter han tyckte om?, invände miss Brow. ning. SJa, ja, det kan väl hända att så var; jag kan visst icke säga det bestämdt, men nog var hon mycket der i huset. Miss Dixon har öfvertagit skolan nu, och hon sköter den mycket bättre.t Grefven och grefvinnan tycka mycket om mrs GibsonX, sade miss Browning. Jag vet det, ty lady Harriet talade just derom en gång i höst, då hon drack tå hos oss; hon sade att mylord tillsegt mr Preston att vara ytterst uppmärksam mot dåvarande mrs Kirkpatrick.4 För Guds skull gå nu icke och berätta för fröken hvad jag sagt! Man kan ju misstaga sig, och dessutom sade jag ju tydligt att folk påstod att så var, icke att jag visste et. Miss Hornblower ver tydligen alldeles förskräckt för att hennes små sqvallerhistorier skulle kunna upprepas för lady Harriet, som tycktes vara så nära bekant med vännerna i Hollingford. Miss Browning brydde sig ej heller om att betaga henne denna