Aftonbladet – 27 april 1866, sida 6

rr föreställning. Lady Harriet hade druckit te hos henne en gång, och kunde göra det omigen, ifall det fölle henne in; för öfrigt var hennes väninnas lilla förskräckelse blott ett rättvist straff för det beröm hon slösat på mr Roscoe, hvilket mycket förnärmat mies Browning. Mies Piper och miss Phebe, som ej hade någon karakter af esprits forts att uppebålla, talade om de närvarande damernas toiletter, börjande med att berömma hvars ndras. Så söt den turbanen är, miss Piper! Den assar så väl till er hy, om jag så får säga. tTycker ni det?4 svarade miss Piper med illa dold tillfredsställelse — det vill icke! säga så litet att ha en ?hy? vid fyrtiofem års ålder. Jag köpte den hos Browns i Somerton, enkom för den här balen. Jag tyckte att jag borde ha något att lysa upp mig litet med, ty denna klädningen är icke så ny eom den har varit, och jag har inga sådana vackra nipper, som ni, tillade hon med en beundrande blick på ett stort miniatyrporträtt, infattadt i perlor, som miss Phebe bar likt en sköld för sitt bröst. Ja, den här broschen är vackert, svarade hon. Det är min älskade mors porträtt; Sally har min fars i sin brosch. Båda porträtferna togos på samma tid, och då en vår onkel kort derefter dog och testamenterade oss hvardera femtio pund, beslöto vi att använda dessa penningar till vackra infattningar af porträtterna. Men emedan de äro så dyrbara, låser alltid Sally in dem i skrinet, der hon har det bästa silfret, och så gömmer hon skrinet någonstädes, jag vet icke hvar. Hon vill aldrig säga mig det, ty hon påstår att jag har så svaga nerver, så att om en röfvare, med laddad pistol i handen, skulle fråga mig hvar vi hade vårt silfver och våra nipper, så kunde jag ej låta bli att säga honom det. För sin del, säger hon, skulle hon ej under några omständigheter förråda gömstället — jag hopvas bara af allt hjerta att ej hennes ständriktighet blir satt på prof. Men det är derör jag så sällan nyttjar den här broschen;