Aftonbladet – 23 april 1866, sida 7

dig vara vacker, så vore du det också. Jag antager att de menade att man, när man vet sig vara vacker, ej tänker på buru man ser ut — man är så viss att vara omtyckt, och det är detsamma — Tyst! Klockan slår ju åter! Bry dig ej om hvad de franska flickorna mena, utav hjelp mig bara på med klädningen, så är du snäll!? Både flickorna voro färdigklädda och stodo framför kakelugnen i Övntias rum, väbtande på vagnen, då Maria, Bettys efter träderska, skyndade in i rummet med en bukett i handen ännu mycket vackrare än de båda andra. ?Här, miss Kirkpatrick! Nej, den är icke till er, miss!? sade hon, då Molly, som stod närmast dörren, ville taga emot blommorna. ?Den är till miss K rkpatrick och der är också ett bref.? Cyntia sade ingenting, men tog både brefvet och blommorna. Hon öppnade biljetten och höll den så att Molly kunde läsa den på samma gång som hon sjelf. Jag sänder er några obetydlig blommor och ni måste tillåta mig göra unspråk på att få dansa med er första dansen efter El. pjo, före hvilken tid jag fruktar att jag ej kan komma. C. P. ?Hvem är det?? sade Molly. Cyntia såg ut att vara mycket ond, harmsen, förvirrad — hvad var det som gjorde hennes kind så blek och kom hennes ögon att blixtra? ?Det är mr Preston?, sade hon till Molly. ?Jag tänker visst icke dansa med honom och icke bära hans blommor hbeller.? Och med dessa ord kastade hon de strålande rosorna miat i eldbrasan som hon genast rörde om, så att buketten begrafdes i glödhögen. Hon hade ej höjt rösten; den