Aftonbladet – 23 april 1866, sida 6

termiddagen. Men om hon ock var miss nöjd med sitt besök, så låtsade hon doch ej: derom, och omtalade ej heller för någor det sorgliga faktum att hon vid sin ankoms fått tillbringa en hel timma ilady Cumnor toilettrum, utav annat sällskap än henne: gamla bekanta, mrs Bradley, tills lady Har riet råkade komma in och få se henne. Ah, Clare, kära gamla Clare, sitter n ensam här?? utropade den unga damen ge nast. Vet mamma af det?? Och efter att hafva yttrat ännu några vänliga ord, skyndade hon att uppsöka gref vinnan, som ganska väl visste att mrs Gibson kommit, men som var alltför djupt inne i elt samtal hvarunder hon skulle meddela hertiginnan sin vidsträckta erfarenhet, ifråga om brudutstyrsel och bröllopsdrägter, för att veta hvad tiden led, och huru länge mrs Gibson blifvit öfver:emnad åt ensligheten. Vid frukosten var denna sednare icke litet stött öfver mylords ifriga omsorg om hen ne, ty han uppmanade henne oupphörligt att taga för sig af rätterna, ständigt påminnande henne att ?detta var ju hennes middag?. Fåfängt försökte hon att med sin mjuka, låga stämma, öfvertyga honom om motsatsen : Ah, mylord, jag kan aldrig äta kött på förmiddagen; jag äter nästan in: genting till frukost!? Förgäfves! Hennes ord dränktes i det allmänna samtalet, och hertiginnan kunde resa sina färde med den falska föreställningen att Hollingforddoktorns fru åt tidigt middag; om nemligen hennes höghet behagade göra sig någon föreställning derom, hvilket knappast är troligt, såsom deraf skulle förutsättas att hennes höghet visste att det fenns en doktori Hollingford, att denne doktor hade en hustru och att hans hustru var detta vackra, eleganta, ehuru något förbleknade fruntimmer, gom