tiginnan af Menteith och hennes dotter, lady Alice, skulle komma dit och bivista balen, och Menteithska diamanterna voro vida beryktade. Detta var den första nyheten. Den andra var att en mängd unga herrar, både engelsmän och fransmän, skulle komma till Towers. Deuna nyhet skulle visst intagit första rangen om dessa herrar hade varit dansörer och således kunnat betraktas som blifvande kavaljerer på balen. Men lady Harriet hade talat om dem såsom lord Hollingfords vänner, och följaktligen voro de blott onyttiga, lärda herrar. BSlutligen var mrs Gibson sjelf bjuden till frukost på Towers följande dag; lady Cumnor hade skrifvit en liten biljett, hvari hon sade att om mrs Gibson kunje skaffa sig en vagn till Towers på förmiddagen, skulle myladys vagn föra henne tillbaka sednare på dagen. tDen söta grefvinnan! sade mrs Gibson efter en minuts paus, sedan alla dessa vigtiga nyheter blifvit meddelade. Hela denna dag doftade hennes samtal af aristokratisk finhet. En af de få böcker hon medfört till sitt nya hem var bunden i rödt marokin och i denna studerade hon artikeln ?Menteith, hertig af Adolf Georg?, tills hon var fullständigt inne i hertiginnans slägtregister och antagliga intressen. Då mr Gibson kom hem och fann sig omgifven af en viss FTowersatmosfer, hvisslade han smått och antog en komisk min. Men under denne kunde Moliy tydligt se hans missbelåtenhet; hon började se denna sednare oftare än hon önskade; ej för det hon öfvertänkte eller uppsökte orsaken dertill, men bon kunde ej låta bli att känna sig orolig och ledsen, så snart hon såg fadren vara det. Mrs Gibson tog naturligtvis en hyrvagn och for till Towers. Hon kom hem på ef