Aftonbladet – 23 april 1866, sida 6

EK. Vetenskapsakademions årshögtid, 1866. (Slut fr. n:r 88 (B). Professor Audersson. Bland de företeelser inom växtriket, som i högsta grad vid sig fästat naturforskarnes uppmärksamhet, äro onekligen slingerväxterna, hvilkas lifsfenomener så ofta kommit oss att tvifla på, hurnvida ej äfven växterna ega en frivillig rörelseförmåga och en tydlig, om äfven mindre utbildad. instinkt, såsom djuren. I den södra verlden, der växtligheten är så kraftig och yppig, genomväfvas urskogarne af dessa underbara former i tusental, der de från den blomstertäckta marken stiga högt upp öfver trädens kronor och som ogenomträngliga nätverk slingra sig genom växtmassorna. Hos oss, der markens blommor äro sparsammare, förekomma dessa former mindre talrika; men äfven här uppträda de än med sina egna stammar slingrande sig kring andra eller kring särskilda stöd, än med känsliga bladskaft eller till fina trådar omvandlade bladoch blomgrenar fästande sig vid något föremål för att så sträfva upp till ljus och frihet. Och i sanning, när man ser, huru dessa växter (såsom Humle, Ceropegia m. fl. andra) med sina yngsta skott svänga omkring, ofta beskrifvande en omkrets af ända till 16 fot, vandrande med spetsen 33 tum i timman för att söka något hvartill den må sig hålla, huru arter af Solanum, Cizematis, Troprolum m. fl. med sina bladskaft fatta om ett föremål, dervid förtjockas ech bli vedhårda för att ej släppa sitt tag; huru klängena hos Ampelopsis delas ifina trådar, som med sina spetsar krypa omkring sökande sig en liten ojemnhet att stanna uti, der de uppsvälla till häftvårtor och sedan bli så hårda, att dessa svaga trådar kunna uthärda skålpundstyngder; eller huru Cobzcan upplöser sina blad i ett knippe af hundratals nerver, hvilka, likasom fladdrande lockar, föras af vinden hit och dit och, elastiska som de i hög grad täro samt väpnade i spetsen med en vedhård, nålskarp udd, hugga sig fast i det föremål, fom kan uppehålla den; och slutligen huru hos vinrankan och vissa gurkväxter blomgrenarne omvandlas till klängen, som af nyskotten svängas omkring, tills de, sjelfva stadde i hastig rörelse hit och dit, i korkskruflika böjningar flera hvarf gripa kring sitt stöd med fast säkerhet, visserligen tycker man sig häri se uppenbarelser af en kraft, som är något mera än blott vegetabilisk. . I gednare tider har ingen med så mycken ihärdighet och skarpsinne, som den ryktbare Darwin, iakttagit och experimenterat med dessa rörelsefenomener; och nyligen har han häröfver offentliggjort en afhandling, som öfver frågan kastar ett nytt ljus och ställer den i samband med andra, som röra växtmångfaldens upphof och formernas utbildning. Som bekant är Darwin nutidens förkämpe för den åsigt, att den lefvande naturen är stadd i en fortgående skåpelse, och att organernas former betingas af organismernas ändamål. Om man nu med Lindley delar växtriket i 59 stora grupper, så se vi, att mer än hälften af dessa hufvudtyper innefatta äfven slingerväxter, hvarföre Darwin antager, att rörelseförmågan finnes, om än outvecklad eller förlorad, hos nästan hvarje växt. De fingo denna egenskap för att nå ljuset och utsätta den största yta af blad för dess verkan och den fria luftens; och detta ändamål uppnå de under användande af det möjligaste minsta qvantum af organiskt ämne,