Aftonbladet – 19 april 1866, sida 3

j linrättats är 1818 endast i ändarnål att bibringa VA IBS Aa CO PISA SN ende vore denna flyttning lika vidunderlig, som om man företoge sig att anlägga en skogsskola i en skoglös trakt eller en navigationsskola der vatten saknas. Inrättande af en masugn i Stockholm torde strida emot för denna stad gällande brandordning. Dessutom vore för skolan Falun att föredraga framför Stockholm i såväl sanitärt hänseetide som äfven deruti, att dess lärjungar på förstnämnda ställe äro bättre i tillfälle att uteslutande egna sin uppmärksamhet och håg åt de ämnen, som utgöra föremål för deras studier. Intet -I förnuftigt skäl talade således för flyttningen eller beviljande af det dertill begärda stora anslag — åtminstone icke i frågans nuvarande skick; och yrkade derföre talaren bifall till utskottets hemIställan. Hr Roorh m. fl. instämde. Hr Hierta redogjorde till en början för Falu bergsskolas iitsprungliga bestämmelse. Den hade dem,som vid universitetet aflagt bergsexamen — ty inga andra erhöllo inträde — fullt praktisk kunskap och skicklighet i bergsvetenskapen. Men efterhand ditskickade brukspatronerna sådana, som de ville hafva bildade blott till inspektorer eller verkmästare vid sina bruk; undervisningen måste således lämpas derefter, och följden har blifvit, att skolan måst afvika från sin ursprungliga plan och sjunkit hed till en viss hahdtverksmessighet. Hvad anginge nu ifrågasatta flyttning, hade tal. väl ingenting deremot, såvida den kunde lända till bergsvetenskapernas fromma, men önskade att skolan i sådant fall måtte bli en afdelning af teknologiska institutet och undervisningen af hufvudsakligen teoretisk natur; genom hvilket allt den nu föreslagna flyttningssumman borde kunna i betydlig mån reduceras. Dock funhe talsreti hågot särdeles stort behof för denna flyttning ej för det närvarande vara för handen, utan trodde attskolan ganska väl kunde i Falun uppfylla sin bestämmelse, om den blefve på ändamålsenligt sätt omorganiserad. Talaren ansåg statens pligt ej sträcka sig längre än till bekostande af de me: del, som för de teoretiska studierna och insigterna i bergsvetenskaperna äro erforderliga, hvarefter det borde blifva lärjungarnes ensak att förskaffa och bekosta sig praktisk duglighet och erfarenhet. Staten kunde dessutom ej vid ettläroverk förskaffa dem så fullständiga materialier, att derstädes fulikomlig eller ens medelmåttig praktisk insigt kunde ernås; 4 denna kunde endast vinnas genom besök vid olika inoch utländska bergverk, hyttor, masugnar m. m. samt derunder orda rön, experimenter och iakttagelser, hvilet allt staten ej hade någon skyldighet att bekosta. I likhet med hr Beronius ansåg talaren äfven Föreliggande fråga vara mindre klar såväl i afseende på sjelfva systemet för skolans plan och läge, som ock i fråga om brukssocietetens erbjudna bidrag och öfriga auktoriteters ut!ätanden; hvarföre densamma alltså ganska väl kunde tåla vid ett uppskof till nästa riksdag. Hr Wistrand sade sig hysa fullt förtroende till de auktoriteter, som i föreliggande fråga sig yttrat. Deremot kunde han ej gilla ordalagen iutskottets hemställan, och förundrade sig talaren öfver att ingen af ståndets ledamöter i utskottet reserverat sig. Utskottet tycktes nemligen velat endast undanskjuta frågan, för att staten möjligen i en framtid skall få vidkännas ännu större kostnader för en blifvande omorganisation af de bergsvetenskapliga inrättningarne eller Falu bergsskolas flyttning tills hufvudstaden eller annan ort, än dem som nu äro begärda; och genom att antaga denna hemställan oförändrad tets förslag. hade rikets ständer liksom gifvit på hand att betala hvilka kostnadssummor än kunna komma att begäras. Hade helst önskat återremiss, men slutade dock med anhållan om afslag å utskotBondeståndet. (Kl. 2 6 e. m.) Behandlingen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel fortsattes och börjades i detta plenum med 37:de punkten. I 42:dra punkten hade utskottet afstyrkt väckta motioner om ett anslag af 2000 rdr till understöd åt personer som ämnade genomgå en lärokurs i allt hvad som rörer Boskapskreaturens skötsel och vård. Den ena af motionärerna C. Rydström samt Nils Pettersson, Uhr, Lönnberg och Jonas An-1. dersson yrkade bifall till motionerna, dervid anförande att ladugårdsskötseln numera vore, omj möjligt, af ännu större vigt än tillförene för landtmannen, emedan kreaturen vunnit en god afsättningsort i England. Lönnberg upplyste att i Norge fade man införskrifvit kreatursskötare: från Schweiz och litet hvar bland landtbrukare känna att ett kreaturs rykt och skötsel är halfva fodret?. Utskottets hemställan afslogs och anslaget beviljades. et i 48:de punkten tillstyrkta ordinarie anslag 1500 rdr till en person som skulle förevisa landtbruksredskaper, nedsattes till 1000 rdr, efter votering, med 52 nej mot 39 ja. Svante Bergström, Petter Andersson och Rosenberg yrkade denna nedsättning, hvaremot Östman, Lönnberg, Sven Nilsson, C. A. Larsson, Per Nilsson i Espö och Carl Ifvarsson biträdde utskottets hemställan. 49:de punkten, hvari utskottet afstyrker ÅA. Anderssons från Skaraborgs län motion om 8000 rdrs anslag att ställas till landtbruksakademiens disposition för att användas till befrämjandet af landets export af kreatur, blef äfven ogillad och anslaget bifallet, sedan motionären, och C. A. Larsson, Lundahl, Gustaf Jansson från Kalmar län samt Jonas Andersson biträdt motionen. Anders Gudmundsson talade för bifall till utskottets hemställan. 52:dra punkten rörande tillstyrkta anslag till slöjdskolan i Stockholm föranledde äfven någon diskussion. Lundahl, Per Nilsson, Rosenberg, Carl Ifvärsson, Uhr och Jonas Andersson biföllo betänkandet, dervid dock Rosenberg ansåg att lönestaten . för matrikelföraren samt beloppen för lyshållning och brännmaterialier voro väl högt tilltagna.. Svante Bergström hyste betänkligheter mot an-. slaget, emedan det tycktes antyda ett steg att befria Stockholms kommun från skyldigheten att deltaga i skolans underhåll. I betraktande af skolans uppkomst och ändamål samt dess lära-. res ?exempellösa men exempelvärda? nit och omtanka för skolans bästa, hade tal. dock icke : hjerta att afslå de begärda summorna. 60:de punkten rörande den af K. M:t föreslagna, men af utskottet afstyrkta flyttningen utaf Falu bergskola föranledde en långt uttänjd diskussion. Adolf Sköldberr, Carl G. Sköldberg, Rosenberg, Per Nilsson i Espö, Johan Bergström, Uhr, Me. din, Svensn, C. A. Larsson, Rydström, Östman, Mats Persson, Sven Nilsson, Bjerkander, O. B. Olsson, Forsbeck och Olof Larsson i Tullus yrkade afslag å utskottets hemställan samt bifall till kongl. propositionen. Dessa talare anförde att flyttningen skulle lända till betydlig besparing för staten samt att bergsundervisningen med samma, om ej större, fördel kunde bedrifvas i hufvudstaden. Såväl England som Preussen, Frankrike och Ryssland hade sina bergsskolor förlagda i hufvudstäderna. De insigter, som zleverna förskaffa sig i praktiska delar af bergsvetenskapen, inhemtas icke i Falun utan under resor till andra delar af landet, och desga resor kunde lättare göras från Stockholm, scm utgör medelpunkten för en mängd kommunikationsleder. Härtill komme att i Stockholm funnos alla de för en dylik undervisning behöfliga lokaler och materiel i fullständigare skick än Falun nde erbjuda. — August Andersson instämde äruti. Lönnberg. Utskottets förslag tyckes vara en fallgrop, ty om utlåtandet Dbifölles, blefve resultatet att K. M. vid nästa riksdag framlade förslag att inköpa ett jernbruk för bergsskolans räkning och ett sådant köp jemte dermed föreER MA mn fee ne ver AA ft AR ha Do bg