Aftonbladet – 19 april 1866, sida 3

villigt till mötes och verkligen vore det skäl a vänta med att taga bort äfven denna sista i skränkning, som det nu är fråga om. Judar ha mycken fallenhet för vinstgifvahde sysselsät ningar, som ej fordra mycket arbete, och de n Jegna sig åt dessa; men derför att Frankrikehi 3 till finansminister en jude, så är det väl ej sk -för oss att också skaffa oss till finnansminist jen jude, den nuvarande finanschefeti t. ex: völ ganska mycket omtyckt. Talaren yrkade afslag Frih. Sprengtporten tillstyrkte att förslaget blefs förklaradt hvilande; det vore sannerligen ej fc tidigt, att vi började tillämpa den religionsfrihe tens princip, som redan för 80 år sedan uttalade: . Hr F. A. Cederchiöld skänkte förslaget sitt li liga bifall. Det vore en grym orättvisa och str dande mot tidens riktning, att hindra goda, lag lydiga, af varm patriotism lifvade medborgar att egha sinarika krafter åt statens tjenst. Frih. Cederström instämde med reservantern och ansåg förslaget alldeles icke vara till någo nytta. Tal. varnade för katolicismen, en lär som alltid vore vaken och bemödade sig om at skaffa prostlyter, påminte om England, der de på sednare tiden utbredt sig med förvånand fart 0. 8. v.; med ett ord, man måste vara p sin vakt mot denna lära, söm ej släppte sitt ta; och som hade så mäktiga hjelpare som jesuiter dominikaner o. s. v. Tal. hyste stor högaktning för de mosaiske trosbekännarne, deras sparsam het-och förmåga af klok beräkning m. m., mer den genuine svensken egde så tillräckligt me goda egfpskaper, att man borde vara nöjd mec dem, Här vore alldeles icke fråga om att be röfva judarne några rättigheter, utan att bevak: svenska statens bästa och detta borde väl doch sättas i allra främsta rummet. Detta är blott et litet steg, säger man, men snart skall man tag: ett större, och detta kunde leda dertill, att v finge lärare i religion, hvilka ej bekände sig til vår lära. Och hvart skulle väl det taga vägen Hr Olivecrona ansåg fortfarande att uttrycke eklesiastik och civil embetsman vore obestämdt och blefve förslaget lag, så skulle man nog få se att deri ligger en obetydlighet och man kunde tolka uttrycket på flera sätt. Tal. ville t. ex. frå ga: Finge en folkskole-inspektor vara af mosaisk: trosbekännelsen? I val till riksdagsman vore de ej farligt att andra religionsbekännare deltoge. de vore jemförelsevis så få, — judarne omkring 1200, andra bekännare 5—6000 personer, baptister inberäknade; men annat vore det då fri ga blir om statstjenst. Hur skulle det väl t. ex. gå med ett konsistorium, i hvilket sutte kristne, katoliker, judar, baptister o. s. v. för att bedöma ett specimen för en teologisk profession? Blott split och strid blefve naturligtvis följden. Hr Nils Tersmeden yttrade sig också emot förslaget, efter hvad ref. tyckte sig uppfatta. Hr v. Kroemer replikerade frih. Cederström och tyckte att det skulle vara roligt nog att se de der dominikanerna här i Sverge — de måtte väl aldrig vara just så många eller så fruktansvärda. Grefve Mörner begärde ordet med pnledning af hr ÖCederschiölds yttrande om judarnes s varma patriotism; att de hade patriotism, det trodde tal., men att den vore så varm, det betviflade han, och ville exempelvis påminna om den patriotism, som uppenbarades hos judarne i Preussen år 1848. Hr Liljenstolpe upplyste ståndet att han varit hem till sig och hade nu med sig sitt skriftliga anförande (rop på pröposition!) hvilket han velat uppläsa i dess helhet, men då ståndet tycktes vara otåligt, inskränkte han sig till att uppläsa blott en del (bra, bra!). För sorlet kunde ref. ej uppfatta hvad tal. sade, trots de vpprepade ropen: högre! högre! som då och:då hördes medan hr L. uppläste ett godt stycke af sitt änförande. Diskussionen förklarades nu slutad och höga nejoch ja-rop beledsagade landtmarskalkens proposition. Genom anställd votering förklarales frågan hvilande till nästa riksdag med 37 röster mot 34, hvilka röstat för förslagets förkastande. Utan diskussion förklarades hvilande till nästa riksdag: konstitutionsutskottets memorialer i:r 11 och 12, angående-redaktionsändringar i60 5 R. F. och i 2 S 4 mom. af tryckfrihetsförerdningen. A Ekonomiutskottets betänkande n:r 76, tillstyrkande en skrifvelse till K. M:t, med anhållan tt K. M:t måtte taga i öfvervägande buru en ehöflig reglering af klockares och orgelnisters löning må kuvna tillvägabringas, föredrogs lerefter. Grefve Mörner yrkade afslag, emedan letta vore ett ämne, rörande hvilket kommurerna kunde besluta och med hvilket K. M:t ej vorde besväras. Frih. C. J. O. Alströmer uppyste, att det just var för att få bort en gammal örordning, hvilken förbjuder församlingarne att aga befattning med en dylik lönereglering, som itskottet föreslagit skrifvelsen till K. M:t. Voering måste afgöra äfven denna:fråga, och utottets betänkande godkändes med 22 röster not 13. Samma utskotts betänkande n:r 77, afstyrkande räckta motioner om ändringar i k. förordningen ut den 11 Juli 1862, ang. allmänt ordnande af presterskapets inkomster, godkändes utan diskuson. Samma utskotts memorial n:r 78, — med förlag till voteringsproposition i anledning af rikståndens skiljaktiga beslut vid förehafvan: af itskottets memorial n:r 64, innefattande förslag ill sammanjemkning af riksståndens beslut i anedning af utskottets betänkande n:r 36, angående räckta motioner i fråga om ej mindre norrmäns ch danskars, än äfven andra utländningars rätt tt i Sverge idka handel, handtverk och andra ken — godkändes, efter någon diskussion melan grefve Mörner, frih. Cederswwöm och grefve Björnstjerna. De begge förstnämnde ville att ur len första voteringspropositionen skulle utgå orlet Danmark? ; ständet gillade emellertid den L grefve Björnstjerna förfäktade åsigten, att rdet måste stå qvar, på det de meningar, om inom stånden gjort sig gällande, måtte ivoeringen komma fram. Hr Krusenstjerna afsade sig sin plats som bänknan och som suppleant i statutskottet. Ståndet åtskildes kl. 12. oo rt