Aftonbladet – 18 april 1866, sida 6

len 6. Till förklaring af det för mången säkerliy gen högst oväntade förhållande, som ofvänstående tabeller ovedersägligen gifva vid handen, E nemligen att bleksot — för såvidt sådan af bi-lT ljud i halsens blodkärl bevisas — icke tilltagit a bland eleverna i seminariet, torde följande böra r tagas i betraktande: C Mången elev har för inträdesexamens afläggande till seminariet ansträngt sig förut under längre eller kortare tid vida mer, än hvad sedan h i seminariet behöft ega rum. sj En och annan elev från landsorten har eflers inträdet i seminariet lefvat här i Stockholm under g gynnsammare hygieniska förhållanden än förut, t. ; ex. hvad föda och bostad beträffar, hvarigenom skadliga inflytelser af stillasittande själsarbete — 8 äfvensom annat som tillhör en större stads olä-h genheter — kunnat i viss mån motverkas. v Många elever hafva begagnat ändamålsenlig, si mot bleksoten riktad behandling med jernmedel, I K ordnad diet och gymnastik, dels pedagogisk och dels s. k. sjukgymnastik, hvarigenom bleksotens framskridande hos en del förhindrats och hos några dessa sjukliga symptomer till och med försvunnit. Besigtningen vid vårterminens början 1866 egde rum efter julferierna, då relativ hvila egt rum några veckor, hvarunder äfven i allmänhet mera närande diet torde hafva oftare än annars iakttagits. 7. Det är under vårmånaderna som bleksotssymptomer i vårt klimat starkast framträda hos svagare personer, de må varx elever i ett seminarium, en skola, eller icke. Detta har sin naturnödvändiga grund i flera ogynnsamma klimateriska och hygieniska förhållanden (såsom relativ instängning i illa ventilerade rum och föga vistande ute i fria luften under den långa kalla vintern, brist på ljus, oförståndigt sällskapslif med nattens förvandling till dag och tvärtom, m. m. m. m.), hvilka ogynnsamma omstindigheters samverkan når sin högsta stegring vid vintrens slut eller vid vårens början. Man är sålunda icke berättigad att skylla bleksotssymptomers sannolikt starkare framträdande mot värterminens slut hos elever i ett seminarium ensamt på förmodad öfveransträngning med själsarbete; många andra omständigheter äro härvid verksamma. 8. Afofvanstående är man berättigad att draga följande slutsats: Bleksotssymptomer hafva icke visat sig vara i tilltagande hos eleverna vid kgl. seminarium för bildande af lärarinnor, snarare tvärtom, under den tid ofvan sammanställda Bleksotsstatistik? omfattar. Det ofta framkastade och vanligtvis lätt trodda påståendet om motsatsen hörleder sig alltid från ofullständig kännedom om verkliga förhållandena och saknar sålunda tillräcklig grund. Stockholm den 14 April 1866. Oskar Th. Sandahl. M. Dr, läkare vid kgl. seminarium för bildande af Tärarinnor. Den, som af verkligt intresse för saken önskar taga närmare kännedom om dessa förhålland n, kan i sådant afseende vända sig till hr doktor O. Sandahl, hvilken är villig att, i den mån grannlagenheten fådant tillåter, meddela upplysningar ur besigtningsjournalen. Detta hvad angår bleksot eller allmän svaghet. Hvad åter särskildt angår den af insändaren omnämnda ?skrifvaresjukau?, hafva verkligen tre fall deraf förekommit. AT dessa yppades det första hos en elev, som i två år vistats vid seminariet under dess första organisationsskick och lemnade seminariet ett halft år sedan det nya skicket inträdt. Detta infördes, i och med det K. M:ts nådiga reglemente af den 6 Augusti 1864 började tillämpas, eller med höstterminen 1864, och redan i Oktober nämnde år, d. v. s. under första månaden elter seminariets öppnande visade sig vid läkarebesigtningen, att eleven hade ofvannämnda sjukdom. Sedermera hafva tvenne fall deraf förekommit, om hvilka här icke är rätta stället att yttra sig, men om hvilka insändaren på enskild väg torde kunna skaffa sig underrättelse. Ty när allt kommer omkring, hemtar insändaren icke sina uppgifter ur så hemliga källor, att man icke ganska väl vet, att den elev, som föreslog inrättandet af ett ?sjukhus i förening med seminariet, hörde till dem, som allra först inträdde i seminariet, och lemnade det en god fid innan den nya organisationen begynte. Insändarens vapen vändas således emot honom sjelf; och ställer man det nu sagda vid sidan af ofvanstående tabell, så synes förhållandet vara ett helt annat än insändaren framställt. Hvad åter beträffar de elever, som från seminariet utgålt, eger man om dem fortfarande så pass kännedom, att in sändaren kan förvissas, att de, långt ifrån att befinna sig på några sjukhus, nästan utan undantag hafva anställningar såsom lärarinnor. Slutligen drager insändaren upp en teckning af de stackars ?arbetsoffren?, der de under en relizionsvidrig undervisnings tröskverk, räknande den långa raden af judakonungar än rättfram än baklänges), tuggande på svåra kapiteloch vers-nummer, föra ett glädjelöst, tynande lif. Och han inbjuder en hvar att öfvertyga sig om sanDm —-—A Ks OR FA RR ET EO -— AO mn RA pr (AR ro ms mm fm mm Am ningen bäraf. Det skulle vara högst besynnerligt, om insändaren sjelf kastat en blick in i seminariet. Detta står temligen lätt öppet för en hvar, som med sitt besök har för ändamål att af intresse för saken verkligen taga kännedom om seminariets organisation och verksamhet, och seminariet har haft att glädja sig åt rätt mänga besök. Insändaren skulle kanske förvånas öfver den otvungna glädtighet och det friska mod, som råder bland eleverna, och det är endast att hoppas, att hans öra icke skulle såras af ett muntert skratt, måhända framkalladt af hans medlidande med de arma offren?. Hen skulle vid ett sådant besök! kunna sjelf bedöma, hurv långt religionen intröskas?, hvarvid han dock icke fingel glömma, att det är lärarinnor, som bildas, samt att hos dem är önskligt, att, såsom nuftig moder sagt, det finnes någo ( ) Här måste insändarens egen fantasi tagas med l i beräkningen. I lliiga middacen hvaram mere (lihann eg länga I,