liga middagen, hvarom mrs Gibson så länge talat. Hon hade ämnat göra denna dag mycket angenäm för de unga herrarne Hamley och de funno den också sådan. Mr Gibson tyckte mycket om dessa båda unga män, säväl för deras egen, som för deras föräldrars skull, och mot de personer mr Gibson tyckte om kunde han vara särdeles älskvärd. Hans hustru mottog dem på det hjertligaste — och hos en värdinna är hjertlighet ett mycket behagligt täckelse öfver hvad som eljest kan brista. Cyntia och Molly togo sig så väl ut som möjligt, hvil ket var allt hvad mrs Gibson iordrade af dem, då hon sjelf var villig nog att taga brorslotten af samtalet. Dit hörde naturligtvis Osborne, och hon språkade lifligt med honom en god stund med all den lätthet och de intetsägande fraser, som utgöra största delen af ?en behaglig konveirsation?. Roger, som bort göra sig till de uoga damernas kavaljer, var ytterligt upptagen af hvad mr Gibson berättade honom om en uppsats behandlande benbyg.naden hos en del djur och jemförelser mellan dessa, uti en utländsk tidning, som lord Hollingford brukade skicka sin vän, småstadsdoktorn. Men under det han åhörde allt detta, fann han dock sin uppmärksamhet emeilsnåt vara ute på vandring och dragas till Cyntia, som satt mellan hans bror och mr Gibson. Hon tycktes föga bry sig om hvad som talades omkring henne; hon satt med nedslagna ögon, och smulade sönder en orödskifva mellan de fina fingrarne; hon såg så djupt ned framför sig, att de långa jgonhåren tydligt aftecknade sig mot kinlens. blomstrande rundning. Hennes tanar voro tydligen fränvarande, då deremot Mollys ansigte uttryckte den mest spända