CHvar är tobaksasken, min far? Låt mig stoppa en annan pipa åt er!? Och då han räckte fadren den nya pipan böjde han sig ned och smekte sakta hans kind. Squiren skakade på hufvudet. Du har så nyss kommit hem, gosse. Dn vet icke hur jag är nu för tiden! Fråga Robinson — icke Osborne, ty han bör behälla sina tankar för sig i det fallet — men hvilken som helst af tjenstfolket kan säga dig att jag ej är densamme som förr. Jag var ansedd för en god husbonde förr, men det är förbi nu! Osborne var en gång en liten snäll gosse, och hon var en gångi lifvet — och jag var en gång en god husbonde — ja! Det är alltsammans förbi.? Han tog pipan och började röka på nytt, och efter ett par minuters tystnad, började Roger en lång berättelse om en student i Cambridge, som på en jagt råkat ut för allehanda missöden, hvilka han beskref så lus igt att squiren mer än en gång brast ut i ett hjertligt skratt. Då de skildes för aftonen, sade han till Roger: Ja, vi ha riktigt haft en treflig afton — jag åtminstone. Men du kanske har haft tråkigt; mitt sällskap är icke mycket värdt, det vet jag.? Jag mins icke när jag haft en trefligare afton, min far?, sade Roger. Och detia var hans verkliga mening, ehuru han ej undersökte hvarföre han funnit denna afton så angenäm. TJuGOFJERDE KAPITLET, Mrs Gibsons lilla trefliga middag. Allt bvad vi i vårt sista kapitel berättat nade tilldragit sig före Rogers sammanträffande med Molly och Cyntia hos mamselerna Browning, hvarpå följde den lilla tref