Aftonbladet – 18 april 1866, sida 2

rades. I detta domslut instämmer Rev. W. Hedley, som länge tjenstgjort vid University College vid Cambridge universitet, hvarjemte han säger, att tläroverket skulle bli till hälften tomt, om man strängt hölle på en öfversättning af ett nytt stycke i latin eller grekiska.4 Mr Neate, parlamentsledamot för Oxford, yttrar: Jag tvekar ej att säga, att det öfvervägande fiertalet af dem, som taga en grad vid Oxford, efter utt hafva tillbragt 10 eller 12 år af sitt lif i ett nästan uteslutande studium af latin eller grekiska, äro ur stånd att fritt (off hand) tyda de lättaste menivgarne i någotdera språket (om de ej sett dem förut), och att deras latinskrifning nästan alltid är sådan, att deni gamla skoltider skulle hafva kommit dem att få siryk som gossar af 12 års ålder. Rev. J. B. Mayor, tutor of St. Johns College, säger, att ej mer än tvåtredjedelar af dem, som här inskrifvas, kunna tyda en lätt mening i en latinsk auktor, och icke mer än en tredjedel en grekisk, som de ej sett förut. . Min erfarenhet är, att de känna mer af den gamla än af den engelska hi storien, men att största delen är okunnig i båda likaväl som i geografi. Professor Rowlinsson medger också, att en tredjedel af kandidaterna icke kunna med dräglig korrekthet öfversätta en för dem förut obekant mening i en grekisk eller latinsk auktor. Komiterade sluta sig af dessa och ännu flera uppgifter till den öfvertygelsen, att kunskapen i klassiska språk är i högsta grad ofuliständig, och de påstå att det sorgliga tillståndet vid läroverken utan tvilvel är att tillskrifvå till stor del det nästan uteslutande herraväldet som bemäktigats af studiet af grekiska och latin, börjadt i barndomen och fortsatt till en ålder af 22 eller 23 är, då massan af män utgå i verlden och slå igen sina böcker för hela lifvet.s Dessa äro de omdömen om de kiassiska studiernas ständpunkt och välsignelser i Englands skolor, som at de komiterade uttalats. . Vi toga härtill följande ord af artikelförfattaren : Frågan huruvida grekiska och latin skola bibehålla detta öfverfag, är sannerligen en fråga, hvilken ella, som intressera sig för uppfostrar, måste utan passion taga iöfvervägande. Uppfostran gär nu framåt hos de lägre och meilersta klasserna af folket; och om ej mått och steg tagas i tid, skola vi bafva skådespelet af en okunnig herremannaklass i spetsen för ett bildadt folk. tDet är tydligt att förhållandena äro mycket förändrade nu sedan det 16:de århundradet, då de klassiska studierna voro hutvudsumman af uppfostran. Vid den tiden voro de nyckeln till all filosofi, all historia, all vetenskap, all dramatisk poesi, och nästan all annan poesi, värd Geila namn, som verlden då egde. Afven bibeln var endast tillgänglig på hebreicka, grekiska, latin. Och det var som nyckeln till alla dessa skatter, som man lärde dessa språk, ej som ett system af filologisk gymnastik — en id, som uppstod i en sednare tid. Våra tidigaste grammatiker kalla gossarne till studiet af spräken, såsom de, hvilka iopehöllo stora skatter af visdom, ej såsom helso-amn;a mecel att öfva själens muskler. De voro vudervisningsföremäål lika väl för qvinnor, som för män. Vi behöfva ej säga, huru sllt detia nu är förändradt. De klassiska språken qvarstå kanske oölverträffude i skönhet, eburu de ej mäktat utvidga sig i kapp med vära ider. Men af det, som utgjorde föremålet för den gamla filosofien och vetenskapen, är det knappast någon del, gom ej antingen öfverträffats af eller fullt gått upp ui de moderna filosoferna eller nyare tidens vetenskap; så att studiet af de gamla systemerna, oafsedt bebaget i formen och spraket, är för hvar och en, som ej skrifver fi!osofienseller vetenskapens historia, snarare ett föremål för kuriositet än för verklig bildning. Greklands och Roms historia kan nu läsas hos de molerna skrifiställarne lika väl som hos de samla och med ett stort tillägg af kommentarier, illusiretioner och tillämpninsar på den nyare tidens. Om poesi och less halfsyster vältaligheten ken detsamma sägas med lika skäl. Massan af engelsmän nafva under ett visst tryck läst smästycsen af grekiska och latinska skalder, men iro på samma gång okuvnige om Shak: speare och Milton. Detta må i viss meing vara hög odling?; men hög poetisk ! odling i afseende på det rärvarandes poe-: iska litteratur är det :j. Nu bände det sig så, att systemet i våra stora allmänna skolor, Winchester, Eton och NWestminster, fattades just vid den peioden, då de klassiska etudieroa återuppfvades, och då klassikerna följaktligen voro ;n vogue såsom de stora redskepen för uppostran. Deras statuter iakttogos i allmänwet vid de andra, Deras donationer tilläto lem att trotsa, nästan till hvad grad de ,ehagade, påtryckningen af den allmänna pinionen och förakta de förändrade omtändigheterna eller växande fordringarae 08 tiden. De hade grundat ett förbund nellan de rika och mäktiga, som tvang alla ndra slag af uppfostran, hvilka hade anpråk på en fashionable karakter, att ena ig med deras föredöme, Den konservaism, som är den öfvervägande andan i lla gamla och rika inrättningar, fann i dem itt egendomliga stöd. Sälunda kan man säga, att det öfvertag je klassiska språken för närvarande fattat land ämnen för den offentliga skoluppfotran, är följden af en förening af historika tillfälligheter, men ej ef en öfverlagd lokhet hos våra förfäder, ännu mindre af n öfverlagd klokhet hos menniskoslägtet. )m värdet af dessa studier i förhållande ill andra föremål för uppfostran har förninskats sedan den tid dä det närvarande ystemet infördes, så har svårigheten att ira dem i åtskilliga hänseenden tillvuxit.a atinet var vid den tiden ej ett dödt språk, hk et var det bildade Europas språk, vidal(C era än franskan är nu. Och både gre-Jla mm (0 CD AA MM MR AA