Aftonbladet – 18 april 1866, sida 2

Om do klassiska studierna i Englands i skolor. ; Under dena diskussion, som i läroverks frågan nylig n hållits hos våra ständer, rörande nödvändigheten af den ytliga och falska så kallade klassiciteten i den allmänna skolbildningen, har dennas målsmär bland andra argumenter anfört det gamla påståendet, att England, detta så upplysta land, dock, trots all sin demokratiska frihet och sin krassa materialism, söker sin andliga räddning just i dessa klassiska? studier, hvilka der idkas så itfvermåttan grundligt och som der utgöra botten för all bildning till och med i skolan. Man har så ofta fått höra detta påstående upprepadt, man har så ofta hört talas om nglands klassiskt bildade aristokrati och man har deraf sett så många citationer, att hvarje förnekande af detta påstådda faktum tagits som en hädelse och detta argument vuxit ut nästan till en dogmatisk trosartikel. Det torde emellertid väl vara skäl att se till huru det förhåller sig med denna dogm; och bättre, d. v. s. mera opartiskt, lärer ! detta väl ej kunna ske, än genom att höra hvad engelsmännen sjelfva tänka härom. . Det må derföre tillåtas att lemna nägra utdrag ur den berättelse, som några af stalen förordnade kommissarier afgifvit rörande vissa kollegier och skolor, samt om de studier som deri idkas. En öfversigt af denna berättelse är: för alla tillgänglig i Edinburgh Review n:r 245 Juli 1864 och torde befinnas högst märklig, för somliga möjligen litet oväntad eller ovälkommen. De kommissarier, som, med anledning af ett i parlamentet af mr Grant Dutf väckt förslog, till denna undersökning af regeringen utnämndes, voro lord Clarendon, lord Devon, lord Lyttelton, mr E. Twisleton, sir Stafford Northecte, prof. Thompson och mr H. H. Vaughon — ?namn, som på ett lyckligt sätt förena akademisk och skolastisk kunskap med den bildade verldsmannens och . i alla afseenden beräknade ait försäkra sig om offentligt förtroende?. De undersökte ?9 af Englands offentliga skolor, nemligen Eton, Harrow, Winchester, Westminster, Rugby, : Charter House, Shrewsbury, S:t Peuls och : Merchant Taylors. Vi förbigå här kommissionens yttrande om det oförsvarliga sätt hvarpå i många fall de till flertalet af dessa skolor tid efter an: nan gifna donationerna blifvit använda; särdeles är detta: förhållandet i aristokratiens förnämsta uppfostrivgsanstalt Eton, der ?kollegiet göddes me:an skolan svälte?. Mot! doterade institutioner öfverhufvud anmärkes, att de så lätt falla i ett system af s:creo-l; typisk konservatism och ha svårt ati vidtaga förändringar i undervisningssättet, dels genom gifvarnes bestämmelser, dels genom ll: det oberoende af allmänna opinionen och : MB 56-65, ARA dess understöd, hvari hela institutionen bei finner sig. Särskildt anmärkes detta mot : universitetet i Oxford, som ?utom dessa doi. nationer antingeh skulle ha upphört att existera eller ock blifvit tvunget att locka till j: sig studenter genom att gilva en uppfostran . i öfverensstämmelse med tidens fordringar, j hvarigenom kanske mången mörk och olycklig sida skulle hafva slitits ur Englands och verldens historia?. (Hvem har väl trott ! sig af engelsmän få höra ett sådant omdö-: me om deras heliga, herrliga Oxford!) —IJ Såsom ett nära nog allmänt resultat häraf i skolorna anföres: D Om en yngling efter att ha tillbringat l 4 eller 5 år vid skolen, lemnar den vid 19 år, ur stånd att ko strueia ett lätt stycke j! latin eller grekiska utan tillhjelp at lexikon, eller att skrifva latin grammatikoliskt, nä stan okunnig i sitt eget lands geografi och historia, obekant ned något modernt språk utom sitt eget och knappast kunnig i att skrifva engelska korrekt, räkna ett simpelt tal eller stapp!a sig igenom en lätt proposition i -Euchdes, fullkomligt främmande i de lagar, fom styra den fysiska verlden, 4 med öga och hand oöfvade i teckning, och 4 utan att känna en enda nat i musiken, med ls ett oodladt sinne och ingen smak för Jäs-l4 ning eller iakttagelse — sannerligen måste icke dennes uppfostran anses hafva misslyckats. Vi vilja ej framställa detta såsom den , vanliga produkten af den engelska skolupp1 fostran, men då vi tala om hvad vi sjeltva : erfarit och som alla kunna iakttaga, sä måj ste vi säga att detta är mycket mera allmänt :; än det borde vara, och at proportion af ettlj sådant misslyckande är otillbörligt stor.? Ii Mr Vaughon gjorde föreståndaren för skol: lan i Chrietehurceh följande frågor och fick , följande svar: 6 Hvad anser ni, i sllmänhet taladt, gos-lc sarnes insigter i de offentliga skolorna vara? i( Till exempel kunna de skrifva latin? Jag menar ej elegant, men korrekt, utan grammatikaliska misslag? — Nej, i allmänhet 4 icke.? dö Kunna de, om en grekisk auktor eättes , dem i händerna och de tå läsa igenom den ls en gång, tyda en mening som ej innehåller c mindre vanliga ord och ej är särdeles in c vecklad, nemligen en auktor, som de ej seit I förut? — I praktiken äro vi ivungna att inr skränka oss till böcker, hvari de blifvit förg beredda. Jag tror ej att vi skulle få ensle en dräglig öfversättning af en bok, som dejs ej läst förut.? l Icke af något stycke (passage)? — Om l ni pekade ut ett lätt stycke i Xenophbon, ilö hvilket det ej fanns minsta svårighet, skulle ls ni konske få det; men ni skulle nödgas välja Ir detta stycke med stor omsorg; ni kunde ej lc öppna boken hvar som helst och bedja dem j. läsa. Vi få det i många fall ej väl gjordt äfven i böcker, deri de äro förberedda.? ls Nu, sedan jag frågat er om de offentliga sk olorna i allmänhet, kan ni säga mig buru det förhåller sig med de klassiska studierna i Eton? — Med flertalet af gossar är det just som jag sagt. Deras latin är sannerligen ej elegant eller skolmessig, den är ytterligt dälig. Afven sådana gossar, som kunna öfversätta (construe) ganska fly-bt tande kunna ofta ei oifva tillfredsställande I 0 AN —-— RR rr