Aftonbladet – 16 april 1866, sida 3

(Forts. följer.) UTRIKHS, FRANKRIKE. Senaten har åter visat ett märkligt prof på sin ultrakonservatism. Senatorn DegouveDenunques hade ingifvit en petision om ändring i konstitutionen beträffande petitionsrätten derhän, att denna rätt, som nu är senaten ensam förbehällen, skulle utsträckas äfven till lagstiftande kåren. En mängd senatorer yrkade, att petitionen skulle läggas till handlingarne. Generalprokuratorn Delangle ville, att den af Laguronnigre uppsatta berättelsen om petitionen icke -kulle få uppläsas. Genom Roulands, Royers, senatspresidenten Troplongs och Lagueronnieres vältalighet genomdrefs dock beslutet om berättelsens uppläsning, men knoppt var detta gjordt, förrän den s. k. ?föregårnde frågan? (qvestion prealable) åter påyrkades med exempellös häftighet och bier besluten f en stor majoritet, det vi.l med andra ord iga, att petitionen lades till handlingarne. ENGLAND. Den 10 dennes hölls hos lord Russell den sammankomst af liberala parlamentsmedlemmar, hvartill lorden utfärdat ipbjudning med anledning af den stundande diskussionen öfver reformbillen. Lord Russell höll ett tal, som vann lifligt bifall, till försvar för billen. Han afgaf två vigtiga förklaringar, på hvilka man emellertid var beredd efter Gladstones tal i Liverpool, nemligen att kabinettet ämnar till underhuset inlemna en bill om en ny indelning af parlamentsplatserna, samt att förkastandet af förslaget om rösträttens utsträckning skulle betraktas såsom ett misstroendevosum. SPANIEN. Bref från Madrid omnämna att en betänklig tvedrägt utbrutit mellan kabinettets medlemmar. Finansministern har förklarat sig vara ur stånd att anskaffa de för rustningarne mot Chili nödiga penningmedlen, helst som penningmarkuaderna i London, Amsterdam och Paris äro helt och hållet tillslutna för honom. ITALIEN. Brytningen mellan den ryska regeringen och påfven måste nu anses lör oåterkallelig. Vid sin afresa qvarlemnade baron Meyendorff en ambassadsekreterare och man fäste härvid förhoppningar om ett möjligt återupprättande af de diplomatiska förbindelserna. Men nu meddelas från Rom att sekreteraren blifvit hemkallad till S:t Petersburg och det ryska vapnet nedtaget från ambasadhotellet. LItalie meddelar innehållet af ett samtal, som konung Vietor Emanuel nyligen haft med flera ansedda män i Milano rörande venetianska området. Konungen säges ha fört ett språk, som väl icke ver krigiskt, men dock icke undgick att väcka de största förhoppningar om detta landskaps befrielse, och hans ytiranden gjorde hos ähörarne det intryck, att någon storarlad plan vore å bane, af hvilken antingen fred eller krig kan härflyte, men som antingen på det ena eller andra sättet måste leda till frigörandet af Österrikes italienska provinser. TYSKLAND. Underrättelsen om grefve Bismarcks förslag hos förbundsdagen ang. inkallande af ett tyskt parlament enligt 1849 års vallag har öfverallt inom Tyskland väckt det största uppseende, men hvarken af furstar eller folk mottagits med det förtroende som utgör vilkoret för en så betydelsefull reforms genomförande. Det är eget nog att se huru tidninzarne allt efter deras olika partiståndpunkt fälla olika omdömen om detta förslag till författningens totala ombildande. De ministeriella preussiska organerna framställa naturligtvis detta hr Bismarcks steg såsom ett klart bevis för hans upphöjda tro på Preussens historiska kallelse; men det vida öfvervägande flertalet eer deruti blott en manöver, och man kan icke neka, säger Weser Zeitung, att det åtminstone har en påfallande likhet dermed. Hvad hr Bismarck egentligen haft för afsigt med att läta ?denna bomb rulla in i förbundets ses: sionssal? är ännu icke tillräckligt upplyst och vållar det liberala partiet mycket hufvudbry. Verkliga motivet till ifrågavarande förslag torde emellertid vara att söka deruti att berlinerkabinettet velat komma ropa författningens 11:e artikel, och möjli gen sammankalla ombud från förbundssta terna till en utomordentlig kongress, för at vinna allmänna meningen för sig. Med dett: förslag har Preussen vunnit sin afsigt; för bundstörsamlingen håller blott ett plenum veckan och förhastar sig alldeles icke, oci sedan skola naturligtvis underhandlingar in ledas med regeringarne. Det märkligaste a att grefve Bismarck likeon or pinga korna ind i sunt, hvar F ciunno sig på vå 49, då Öster åll rike var faktiskt uteslutet från verksamt del ntegande i Tysklands angelägenheter och de del yreussiskt sinnade partiet vunnit seger SfPaulskyrkan, parlamentets sessionsrum. lt) I förbundsdagens möte den 9 dennes före va. shbg Preussen att utnämna ett utskott sor las I gnast borde tag: förslaget i öfvervägande en mn församlinget beslöt enhälligt att förs n, i västa pleoum öfverenskomma om sätte skt fö frågans bebadling. Redan deri kan se na et förebud till Gynnsamt mottsgande frå msnåoch mellantaternas sida. vedan uppmärsamheten för ögonblicke er, I föeträdesvis rikas på det parlamentarisk . 8